torsdag 4 mars 2010

Dagens Bok: Faraos förbannelse!





Faraos Förbannelse:
Dagens Bok blev Faraos Förbannelse!
Baksidstext:
" Djupt nere i en faraos grav i nutidens Egypten händer något märkligt. Ramona lägger händerna över två hieroglyfer på gravkammarens vägg, uttalar en ramsa och i nästa stund upptäcker Theo förvånat att Ramona är försvunnen. Ramona har hamnat i ett mörkt, kallt och kusligt utrymme. Hon ångrar sitt tilltag och försöker komma tillbaka till ljuset och Theo. Men hon misslyckas. Skälvande slår Ramona armarna om sig och försöker hålla paniken borta.

Theos sökande efter Ramona för honom på en resa genom tiden, längre bort än han någonsin vågat drömma om, till cirka 1323 före Kristus födelse och farao Tutankhamons rike. En tid av makt, överflödande rikedom och intriger. Där väntar många fler faror än Tutankhamons förbannelse på Theo och Ramona. "


Egna ord:
Faraos förbannelse är ( Även om det låter tjatigt) en av mina favorit böcker!
Igår var jag väldigt ivrig att skriva detta inlägg! men jag var tvungen att vänta, annars är det ju inte lika roligt, eller hur?
Men ialafall, angående boken:
Genom hela boken, så är det spännande, men endån ledsamt. Mitt hjärta sjönk när Tutankamon dog.. Jag kände samma iver som Ramona, att han inte skulle dö. Han var ju så ung och en så fantastisk människa!
Men ingen kunde ju stoppa det! Kim har en tendens att få Ramona och Theo att passera varandra , utan deras vetskap..
När Theo blev nerslagen blev jag riktigt orolig,
" Var ska han ta vägen?!" orden forsade genom mitt huvud när jag läste det..
jag minns att när jag läste den, så var jag på semester , Där man gjorde en MASSA saker hela tiden. Men jag sprang alltid tillbaka till rummet och läste mellan Pauserna. Ibland missade jag någon aktivitet pågrund av att jag var så fast!
När jag läste faraos Förbannelse, trodde jag faktist att Svart-magiken som verkade vara efetr Ramona, skulle döda Tutankamon. Men nej, hans närmaste dödade honom..
Jag blev riktigt förbannad på dem! hur kunde dem göra det?!
Men den är endån Väldigt,väldigt bra! 



Recensioner:
"Bokens styrka är den intresseväckande, faktamässigt tillförlitliga beskrivningen av den forntida egyptiska sociala och geografiska miljön. Författaren väver samman de historiska faktauppgifterna med en flödande berättarfantasi som hela tiden håller läsaren fängslad." BTJ, lektör Lars Rask.


"En rafflande bok, välskriven med stark närvarokänsla." Blekinge Läns Tidning, Johanna Rundgren.

"Att göra historien tillgänglig så här och låta den gripa in i dagens verklighet, skapar intrycket att världen är gemensam och att det liv vi lever idag har bred förankring." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman

Smakprov ur Faraos Förbannelse:
Sakta reste Ramona sig upp, stålsatte sig för det väntande mörkret och öppnade ögonen. Det var kolsvart omkring henne. Hon kämpade med gråten och lyckades till slut tränga tillbaka den. Sedan började hon leta sig vidare i graven.

Trevande kände Ramona utefter väggen för att hitta utgången. Hon fann en dörröppning och ramlade genast handlöst nedför en trappa.
”Men här fanns ingen trappa!” utbrast Ramona förvånat och gned sitt ömmande knä.
I nästa stund tystnade hon och stirrade stelt ut i mörkret. Ett fladdrande ljussken kom sakta närmare. Hjärtat bultade vilt igen.
Ramona tänkte snabbt igenom de alternativ hon hade att välja på. Antingen hade strömmen gått och hon hade kommit vilse i graven på något sätt. Därför gick en guide omkring med ficklampa och såg efter om det fanns turister kvar nere i graven, eller så hade hon, åh hemska tanke, förflyttats i tiden utan Theo.
Ficklampors sken fladdrar inte, tänkte Ramona.
Även om Ramona inte gärna ville medge det, insåg hon, att den naturligaste förklaringen var, att hon hade förflyttats i tiden. Den som kom kunde vara en vakt som undersökte graven efter inkräktare. Hon måste gömma sig! Men var? Här fanns bara släta väggar och pelare. Försiktigt kröp hon bakom en av dem och kikade fram mot ljuset.
Mörkret kändes inte lika tryckande när skenet från facklan lyste upp rummet. Pojken som steg in var endast iförd ett höftskynke. Hans överkropp glänste mörkbrun mot henne. Han var i hennes ålder. På huvudet bar han tecknet för sin gudomlighet, den huggande kobran! En faraos tecken!
En förvånad flämtning for ur Ramona innan hon hann hejda den. Pojken stannade, lyfte facklan över huvudet och såg sig sökande om i rummet.
”Vem där? Stig fram!” sa han uppfordrande med myndig röst.
Han visade inte minsta tecken på rädsla. Ramonas ben skälvde däremot där hon satt, osäker på om hon skulle svara eller inte.
När pojken inte fick något svar började han gå runt i rummet för att lysa upp vartenda skrymsle. Han kom närmare pelaren där Ramona satt gömd. För en sekund funderade hon på att smyga över till nästa pelare, men det var för sent. Mörkret runt henne lystes upp och hon satt som i en ö av ljus.

Roligaste delen:
Den roligaste delen är endån Turisterna på bussen som har sett Ramona försvinna :
" Ja, men det jag säger är ju sant! " upprepade en rundnätt äldre damargt
" det vill du få mig att tro" fnyste hennes tjocke svettiga man.
---------
" ja, vad hände sen?" frågade mannen
" Jo, sedan hände precis det som din fru påstår.Sekunden efter att flickan mumlat orden såg hon plötsligt skräckslagen ut och strax därpå var hon försvunnen"
Den äldre damen log brett och daskade till sin man på armen .
" Där ser  du! jag har inte blivit tokig!"
" Det är kanske fler än du som har fått solsting idag" mumlade mannen lågt.
" Vad sa du?" röt hans hustru
" Ingenting käre du, ingenting! "

Jag började faktist skratta åt det kapitlet.. Även om jag verkligen ville att Theo skulle lyssna på samtalet..
Varför, får du läsa i Boken!

Kim har alltid ordspråk i sina böcker här är Faraos Förbannelsens:
Hederliga män är de mjuka behagliga kuddar på vilka skurkar vilar sig och blir feta.


Tutankhamon:



Vad tycker ni om dagens inlägg?
Kram
Linda



2 kommentarer:

Kimselius sa...

Mycket bra inlägg. Men tror du verkligen att folk låter bli att klicka och läsa vidare, trots att de inte läst boken? Skulle vara intressant att få höra hur dina besökare på bloggen har gjort...
Fortsätt så här, det är jättebra!

Kramisar från författaren Kim M. Kimselius

Kimseliusfan sa...

Jag vet inte..
Ska nog ta bort den funktionen..
hrm..
Tack ialafall!
Kram Linda