Imorgon bär det av till Stockholm!, funderar på om jag ska ta emd mig datorn för att lägga upp nya uppdateringar?, jo det ska jag nog!,
På julafton blir det en stor överraskning!
Jag hoppas att ni får en trevlig jul!
Kram Kram :)
söndag 20 december 2009
Dagens är för alla dagar förrutom julafton ;)
”Nu, Ramona! Nu är det snart vår tur!” viskade Theo. ”Upp på benen, var beredd. Du vet vad som gäller. Bussa Pluto på väktarna så fort jag har kommit ut ur buren. 'Attack' är kommandoordet.”
”Varför säger inte du åt honom?” undrade Ramona, osäker på om hon verkligen hade mod att ge kommandot åt Pluto.
"Jag har haft en fruktansvärd huvudvärk ända sedan jag vaknade på likhögen inne i staden. Jag trodde det berodde på slaget jag hade fått i nacken. Men… men tydligen är jag smittad", sa Theo och spärrade upp ögonen, samtidigt som han drog ett häftigt andetag när Bendt tvekade. Han var inte säker på att pojken han höll i ett fast grepp var spion. Aldrig tidigare hade någon vågat smyga in i hans hus för att spionera. Om kungens män kom, då kom de öppet i stor skara för att genomsöka hans gård efter snapphanar. Att skicka en spion hit…
Sakta skakade Bendt på huvudet och var i stort sett säker på att det var en oskyldig pojkstackare han höll i sin famn. Utan att tänka på det släppte han efter på greppet om pojkens kläder.
När Ramona kände greppet lossa såg hon sin chans. Hon ville sträcka ut handen för att nå Theo, så att även han följde med. Men det var för sent! Ljudet av Theos förvånade röst var det sista hon hörde innan stridslarmet runt henne tog vid.
Ramona mindes orden hon just hade uttalat, när hon stått framför montern och sett alla krigiska föremål: Tänk att leva på den tiden. Redan då hade pirrningen i henne börjat och när hon sedan fortsatt säga: Det måste ha varit fruktansvärt! Då hade hennes lugna tillvaro förbytts till giljotinen.
Innan brandlarmet börjat ljuda hade männen precis fäst giljotinens vassa klinga, högt där uppe på ställningen, men de hade inte hunnit säkerhetssurra den. Meningen var att den skulle bindas fast med ståltråd för att ingen av misstag skulle kunna utlösa handtaget som frigjorde det vassa bladet. Någon skulle kunna komma till skada. Någon skulle kunna göra sig väldigt, väldigt illa, tänkte Ramona och sträckte fram handen mot handtaget. Hon var så fascinerad av giljotinen att hon helt glömt bort nattens fasansfulla mardröm. Den som hon tidigare sett som en varning om att något hemskt var på väg att hända.
"Jag ska bara känna", viskade Ramona och tog tag om handtaget på den där vingliga, bräckliga saken som indianerna kallade bro! Inte nog med att hon var rädd för trånga utrymmen, hon var dessutom höjdrädd och att ha tagit sig så här långt upp och ut över den fruktansvärda hängbron tidigare, det var en stor bedrift, men nu var det slut på hjältemodet. Nu stannade hon här.
”Kom nu! Jag går först så du ser att det inte är farligt. Tyvärr kan jag inte hålla dig i handen, för det finns inte i Paris, mitt under franska revolutionen. De hade fattat tag om giljotinbladet som skulle föra dem hem, tillsammans med Ramonas kusin Robert. Nu var Robert inte längre tillsammans med dem. Var fanns han och var befann de sig? De hade i alla fall inte kommit tillbaka till sin egen tid, det var de säkra på.
Theo och Ramona hade en sagolik förmåga, de kunde resa i tiden. Oftast hände det när de minst anade det. Den här gången hade de verkligen blivit överraskade. De hade en tid befunnit sig på 1700-talet under franska revolutionen där människor halshöggs med en giljotin. De hade varit med om många fruktansvärda saker och undkommit i sista stund. Theo och Ramona hade trott att de skulle komma tillbaka till sin egen tid när de hade fattat tag om giljotinbladet. Men istället för att hålla i ett giljotinblad stod de nu och höll i ett svärd. Hur hade det gått till?
De hade inte en aning om var de befann sig, i vilket århundrade, i vilket land eller vilken plats. Det enda de visste var att de hade en förmåga att alltid hamna i svårigheter så fort de varit med om en gammal kista i ett av rummen på Sporrakulla gård. Det rum de var strängt förbjudna att gå in i. Hon hade en gång tidigare brutit förbudet, vilket hade medfört hemska, men även spännande saker. Var hon beredd att göra samma sak igen? Tänk om det inte skulle gå lika bra den här gången?
"Är ni alldeles galna? Ni funderar väl inte på allvar att gå in i rummet en gång till, inte efter vad som hände förra gången? Säg att ni skämtar!" sa Robert.
Pluto såg från den ene till den andre. Vad var det som var på gång egentligen, de lät så upprörda? Hunden reste sig upp, gick fram till Theo och viftade på sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill. Det kunde bara inte vara sant, det de sa.
Hon låg alldeles tyst och försökte höra vartenda ord som faster Leonie och faster Barbera sa, samtidigt som hon försökte förstå det ofattbara de talade om. Något fruktansvärt hade hänt hennes föräldrar, det förstod hon, men vad hade hon inte uppfattat.
Kimberlie ansträngde öronen till det yttersta för att höra vartenda ord de vuxna sa.
Vilka böcker kommer dessa ifrån?:)
”Varför säger inte du åt honom?” undrade Ramona, osäker på om hon verkligen hade mod att ge kommandot åt Pluto.
"Jag har haft en fruktansvärd huvudvärk ända sedan jag vaknade på likhögen inne i staden. Jag trodde det berodde på slaget jag hade fått i nacken. Men… men tydligen är jag smittad", sa Theo och spärrade upp ögonen, samtidigt som han drog ett häftigt andetag när Bendt tvekade. Han var inte säker på att pojken han höll i ett fast grepp var spion. Aldrig tidigare hade någon vågat smyga in i hans hus för att spionera. Om kungens män kom, då kom de öppet i stor skara för att genomsöka hans gård efter snapphanar. Att skicka en spion hit…
Sakta skakade Bendt på huvudet och var i stort sett säker på att det var en oskyldig pojkstackare han höll i sin famn. Utan att tänka på det släppte han efter på greppet om pojkens kläder.
När Ramona kände greppet lossa såg hon sin chans. Hon ville sträcka ut handen för att nå Theo, så att även han följde med. Men det var för sent! Ljudet av Theos förvånade röst var det sista hon hörde innan stridslarmet runt henne tog vid.
Ramona mindes orden hon just hade uttalat, när hon stått framför montern och sett alla krigiska föremål: Tänk att leva på den tiden. Redan då hade pirrningen i henne börjat och när hon sedan fortsatt säga: Det måste ha varit fruktansvärt! Då hade hennes lugna tillvaro förbytts till giljotinen.
Innan brandlarmet börjat ljuda hade männen precis fäst giljotinens vassa klinga, högt där uppe på ställningen, men de hade inte hunnit säkerhetssurra den. Meningen var att den skulle bindas fast med ståltråd för att ingen av misstag skulle kunna utlösa handtaget som frigjorde det vassa bladet. Någon skulle kunna komma till skada. Någon skulle kunna göra sig väldigt, väldigt illa, tänkte Ramona och sträckte fram handen mot handtaget. Hon var så fascinerad av giljotinen att hon helt glömt bort nattens fasansfulla mardröm. Den som hon tidigare sett som en varning om att något hemskt var på väg att hända.
"Jag ska bara känna", viskade Ramona och tog tag om handtaget på den där vingliga, bräckliga saken som indianerna kallade bro! Inte nog med att hon var rädd för trånga utrymmen, hon var dessutom höjdrädd och att ha tagit sig så här långt upp och ut över den fruktansvärda hängbron tidigare, det var en stor bedrift, men nu var det slut på hjältemodet. Nu stannade hon här.
”Kom nu! Jag går först så du ser att det inte är farligt. Tyvärr kan jag inte hålla dig i handen, för det finns inte i Paris, mitt under franska revolutionen. De hade fattat tag om giljotinbladet som skulle föra dem hem, tillsammans med Ramonas kusin Robert. Nu var Robert inte längre tillsammans med dem. Var fanns han och var befann de sig? De hade i alla fall inte kommit tillbaka till sin egen tid, det var de säkra på.
Theo och Ramona hade en sagolik förmåga, de kunde resa i tiden. Oftast hände det när de minst anade det. Den här gången hade de verkligen blivit överraskade. De hade en tid befunnit sig på 1700-talet under franska revolutionen där människor halshöggs med en giljotin. De hade varit med om många fruktansvärda saker och undkommit i sista stund. Theo och Ramona hade trott att de skulle komma tillbaka till sin egen tid när de hade fattat tag om giljotinbladet. Men istället för att hålla i ett giljotinblad stod de nu och höll i ett svärd. Hur hade det gått till?
De hade inte en aning om var de befann sig, i vilket århundrade, i vilket land eller vilken plats. Det enda de visste var att de hade en förmåga att alltid hamna i svårigheter så fort de varit med om en gammal kista i ett av rummen på Sporrakulla gård. Det rum de var strängt förbjudna att gå in i. Hon hade en gång tidigare brutit förbudet, vilket hade medfört hemska, men även spännande saker. Var hon beredd att göra samma sak igen? Tänk om det inte skulle gå lika bra den här gången?
"Är ni alldeles galna? Ni funderar väl inte på allvar att gå in i rummet en gång till, inte efter vad som hände förra gången? Säg att ni skämtar!" sa Robert.
Pluto såg från den ene till den andre. Vad var det som var på gång egentligen, de lät så upprörda? Hunden reste sig upp, gick fram till Theo och viftade på sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill. Det kunde bara inte vara sant, det de sa.
Hon låg alldeles tyst och försökte höra vartenda ord som faster Leonie och faster Barbera sa, samtidigt som hon försökte förstå det ofattbara de talade om. Något fruktansvärt hade hänt hennes föräldrar, det förstod hon, men vad hade hon inte uppfattat.
Kimberlie ansträngde öronen till det yttersta för att höra vartenda ord de vuxna sa.
Vilka böcker kommer dessa ifrån?:)
Kommentera inlägget :)
lördag 19 december 2009
Gästbloggare sökes!
Hej allihopa!, jag behöver en gästbloggare under dagarna 21-23 december!
Mejla in till Kimseliusfan@hotmail.com
eller skriv din mejl och namn på kommentarerna,
Kram Kram :D
Kimseliusfan :)
Mejla in till Kimseliusfan@hotmail.com
eller skriv din mejl och namn på kommentarerna,
Kram Kram :D
Kimseliusfan :)
Statestiken!
172 personer har kollat på luckorna!, väldigt bra!, Det skjuter i höjden!, och det är jättebra!
En toppen Kim-dag!
Jag åkte idag till Lund för att kolla på min brors Pingismatcher. Under pausen gick jag och min pappa till gleerups, och kollade lite på böcker. Jag gick ju självklart till Kimseliyus-hyllan direkt, och när jag var där hörde jag en man fråga en kvinna som jobbade i affären vilken bok hon hon rekommenderade till en 10-årig tjej. Hon sa några andra böcker,Men jag tänkte hela tiden, Snälla visa Kims böcker! , senare, när han kom tillbaka och frågade om en bok till sin 10-åriga son, så tänkte jag samma sak
Igen , och hon började visa kims Böcker!, då kände jag mig lycklig!, jag önskar att jag hade gått fram och sagt att kims böcker var bra, när Han frågade efter en bok till sin dotter. Eftersom att alla åldrar och kön passar Kims böcker!
_____________________________________________
Senare, så åkte vi till Malmö, och påväg dit, så stannade vi på Burlöv, Jag gick dit Bokia, och träffade Kim!, Det var verkligen jätteroligt! som vanligt!
Jag hoppas att alla mår bra!
2 dagar kvar på luckorna...
Nu ska jag gå och hitta en perfekt bok till Mamma som hon ska läsa!
Men vilken ska jag välja?
Kommentera gärna nedanför inlägget :)
Jag undrar...
fredag 18 december 2009
Radio-programm
Missa inte att Kim ska vara med på Radiostationen Karlavagnen, strax efter 10 på kvällen. Så missa inte det! ,
Om du inte har tillgång till radio just då , eller missade det, se det här
Om du inte har tillgång till radio just då , eller missade det, se det här
lucka nummer 18 !
klicka på valpen som står på trappan för att komma till Luckan! Klicka här för att läsa mer om Jamakis Kennel !
3 dagar kvar på Julkalendern!,
Kim kunde inte åka och signera idag heller!
Guud vad synd!,
Såhär skriver kim på hennes hemsida :
Hej alla läsare!
Tyvärr kan jag inte ta mig till Jägersro för att signera idag. Känns inte alls kul. Snön yr runt husknutarna och blåser upp i drivor på vägen. En perfekt vinter för alla som slipper ge sig ut på vägarna. Endast två signeringar kvar före jul: Burlöv imorgon och Center Syd på söndag.
Kramisar Kim, 18 december 2009
Vintern har tagit sitt grepp om Sverige och orsakat problem i trafiken. Vilket medför att jag tyvärr inte kan komma till Landskrona idag och signera. Hoppas att vi möts på någon av de andra platser som jag signerar på i Skåne de här dagarna före jul. Se under Anslagstavlan för mer information.
Kramisar Kim, 17 december 2009
Såhär skriver kim på hennes hemsida :
Hej alla läsare!
Tyvärr kan jag inte ta mig till Jägersro för att signera idag. Känns inte alls kul. Snön yr runt husknutarna och blåser upp i drivor på vägen. En perfekt vinter för alla som slipper ge sig ut på vägarna. Endast två signeringar kvar före jul: Burlöv imorgon och Center Syd på söndag.
Kramisar Kim, 18 december 2009
Vintern har tagit sitt grepp om Sverige och orsakat problem i trafiken. Vilket medför att jag tyvärr inte kan komma till Landskrona idag och signera. Hoppas att vi möts på någon av de andra platser som jag signerar på i Skåne de här dagarna före jul. Se under Anslagstavlan för mer information.
Kramisar Kim, 17 december 2009
torsdag 17 december 2009
Nytt blogginlägg!
Tola, Kims Hund som följer med henne och signerar :D
Usch!, jag äääälskar snö!, men när man inte har saltat på vägarna, ja, jag hade inte velat köra där ialafall!( om jag hade haft körkort )
Men ialafall, snön fick Kim att Vända om istället för att signera i Landskrona, Väldigt ledsamt!
Läs om incidenten här
Men ialafall, snön fick Kim att Vända om istället för att signera i Landskrona, Väldigt ledsamt!
Läs om incidenten här
Julkalendern :)
Hej allihopa!
eftersom att det är 4 dagar kvar på luckorna, så får ni bestämma lite ;)
vilka 4 böcker är era favoriter?,
och gillar ni luckorna?
Kraaaam Kimseliusfan :)<3
eftersom att det är 4 dagar kvar på luckorna, så får ni bestämma lite ;)
vilka 4 böcker är era favoriter?,
och gillar ni luckorna?
Kraaaam Kimseliusfan :)<3
lucka nummer 17 :)
Klicka på bilden som vanligt :)
Tänk att tiden har gått sååå snabbt! , det känns som om det var 24 dagar kvar till jul, och nu är det bara en vecka! heemskt vad det ´går snabbt!
Från den 21:e till julafton är jag inte här! , men bara för att ni missar 3 dagar av luckorna så ska ni den 20:e få en rolig och lucka med så mycket innehåll som 3! och på julafton kommer kanske en överraskning ;) som jag vet att ni kommer bli myyycket glada över!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)