ett inlägg ifrån den gamla bloggen ( kanske det skulle sitta bra med den första luckan?)

Vilket var, ja minns ni vad det var?
Japp, som ni vet, så var det Kimberlie-ett nytt liv, utdrag!

"Och bara så att ni vet, idag får ni läsa ett Smakprov ur Kimberlie - Ett nytt liv!:
Kimberlie låg stel av fasa i sängen och lyssnade på rösterna som trängde in från rummet intill. Det kunde bara inte vara sant, det de sa.

Hon låg alldeles tyst och försökte höra vartenda ord som faster Leonie och faster Barbera sa, samtidigt som hon försökte förstå det ofattbara de talade om. Något fruktansvärt hade hänt hennes föräldrar, det förstod hon, men vad hade hon inte uppfattat.

Kimberlie ansträngde öronen till det yttersta för att höra vartenda ord de vuxna sa.

Det var något som hade hänt med bilen, så mycket hade hon förstått. Att hennes föräldrar var skadade, det förstod hon också, men hur allvarligt det var, det hade hon inte hört.

Kimberlie lyfte försiktigt täcket, stack ned sina bara fötter på det kalla golvet och smög fram mot dörren. Sakta öppnade hon den, rädd för att den skulle knarra och avslöja henne. Dörren gnisslade och Kimberlie höll andan, rädd för att någon hade hört att hon hade stigit upp. Men ingen verkade ta någon notis om att hon var uppe. Med små försiktiga steg smög Kimberlie ut i korridoren mot vardagsrummet. Hon stannade precis vid dörröppningen och lyssnade på de upprörda rösterna. Hon stod där, kall om fötterna, med båda armarna runt kroppen för att värma sig.

När innebörden av det hon hörde, gick in i Kimberlie, kunde inga armar i världen hindra den iskyla som spred sig i hennes kropp. Hon stod fastfrusen, som om hon just träffats av blixten. Det var som om tiden stannade och aldrig mer skulle gå igång. Hon kände bröstet värka, som om det skulle sprängas av vetskapen. Hennes andning blev tyngre och snabbare och hon kämpade för att få luft. Innan Kimberlie ens hade fattat ett medvetet beslut, hade hon rusat in i rummet med tårarna strömmande nedför kinderna, medan ett skrik for ur henne.

"NEJ!" skrek hon högt och vanmäktigt.

------

Andy stönade när han satte sig upp i sängen. Han var otroligt trött. Flera nätter i rad hade han sovit oroligt, hans tankar hade hela tiden gått till Kimberlie. Han undrade hur hon hade det, om hon hade kommit hem ännu, eller om hon fortfarande åkte omkring på Nya Zeeland med sina föräldrar. Han saknade henne. Även om han hade lovat henne att de skulle ses igen, förstod han att det skulle vara svårt att hålla det löftet. Nya Zeeland och Sverige låg mycket, mycket långt ifrån varandra och hans föräldrar skulle aldrig gå med på att betala en resa för honom. Kanske om några år, när han hade lyckats tjäna egna pengar, då kunde han åka till Kimberlie och träffa henne igen. Men då hade hon sannolikt glömt honom. Så söt som hon var föll förmodligen pojkarna som käglor för henne när hon passerade.

Andy stönade igen och höll sig för huvudet. Han hade helst velat dra täcket över huvudet för att sova ännu en stund. Men något fick honom att ta sig upp ur sängen och stappla in i duschen...

.....



Vad tycker ni om den?"