Ny veckans fråga i högerspalten ,
Frågan lyder:
Vilken bok längtar du mest till:
*Boudicas strid mot Romarna
* Theos Pompeji
*kan inte välja
Svara på frågan och kommentera sedan detta inlägg med varför du svarade så.
Ha det så bra!
tisdag 16 mars 2010
Dagens bok är:
Snapphaneresan:
Såhär står det om Snapphaneresan på Kims hemsida
Snapphaneresan ges ut i samarbete med Hässleholm, Osby och Östra Göinges kommuner.
Här ser du det färdiga omslaget på Snapphaneresan. Med andra ord använder vi samma omslag som till Snapphanar men förändrar färgen något, samt rubrik och innehåll givetvis.
Baksidetext:
Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt från Loshultskuppen. Genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig ut på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde.
Detta är en fristående fortsättning på boken "Snapphanar"
Egna ord:
Min favorit del i boken är när Ramona nämner boken " Snapphanar" i boken. Och då Theo säger
- har du läst den än?
- Nej, jag har inte hunnit.
Jag log när jag läste det! Gjorde ni? För att jag tänkte, tänk sen när hon öppnar boken och läser om sig själv.
Men jag måste säga att den är VÄLDIGT spännande, hela tiden händer nya saker. Och ¨då menar jag inte kanske varje 20:e sida, utan VARJE sida! Jag rekommenderar verkligen den. Och om du gillar den, så kommer du ( jag tror det ialafall) i sommar kunna åka runt till alla dessa ställena , och leta efter en skattkarta! Jätteroligt!
- har du läst den än?
- Nej, jag har inte hunnit.
Jag log när jag läste det! Gjorde ni? För att jag tänkte, tänk sen när hon öppnar boken och läser om sig själv.
Men jag måste säga att den är VÄLDIGT spännande, hela tiden händer nya saker. Och ¨då menar jag inte kanske varje 20:e sida, utan VARJE sida! Jag rekommenderar verkligen den. Och om du gillar den, så kommer du ( jag tror det ialafall) i sommar kunna åka runt till alla dessa ställena , och leta efter en skattkarta! Jätteroligt!
Recensioner:
"Språket flyter lätt och berättelsen håller fint. Ser fram emot nästa resa!" Annelie Nilsson
"Kimselius väver fint in sin historia om 1600-talet... Genom sin väl genomförda fiction fångar hon intresset för platsen." BLT, Brita Elmers
"Kimselius har hittat sitt koncept med denna bokserie som ger en känsla av Blytons Femböcker fast med mer välarbetade berättelser. Styrkan i boken ligger i skildringen av de historiska miljöerna och händelser... Snapphaneresan passar för ungdomar som gillar en kombination av äventyr och historiska miljöer." BTJ, Anna Wilner
"Boken är en fristående fortsättning på Snapphanar! (2006) och författaren har återvänt till den spännande miljö som snapphanetiden stod för i Skåne. Huvudpersonerna Theo och Ramona beger sig ut på jakt efter Loshultsskatten i sällskap med kusinen Robert. Det dröjer inte länge innan de befinner sig mitt i äventyret. Det här är en minst lika spännande bok som de tidigare i den historiska serie av böcker som Kimselius hittills givit ut. Hon berättar lättläst och engagerande om en tid som känns avlägsen; skickligt tar hon greppet redan på bokens första sida. Det här är en perfekt bok att läsa i mellanåldern, och den borde fungera utmärkt för högläsning i samband med temaarbeten i skolan. I bokens avslutning finns en faktadel med en utförlig ordlista samt fakta om författaren och tidigare verk." BTJ, Agneta Blomgren
stycke:
Plötsligt flög Ramona upp ur stolen och stirrade på sin vän Theo och sin kusin Robert. Pluto lyfte förväntansfullt på huvudet: Skulle de gå på promenad?
"Vi är helt galna! Varför har vi inte tänkt på det tidigare?" utbrast Ramona och började vanka fram och tillbaka i rummet.
"Här har vi suttit i TRE dagar med äventyret inom räckhåll, utan att göra annat än beklaga oss över det dåliga vädret! Varför har vi inte tänkt på det!" fortsatte Ramona.
"Sätt dig ned, Ramona, och förklara vad det är vi inte har tänkt på", sa Theo, som vanligt förnuftig och samlad.
"Vi har hela tiden haft porten till äventyret i närheten, utan att ens fundera över det: Sporrakulla gårds hemlighet!"
Theo och Robert såg förvånat på Ramona. Båda undrade om hon verkligen tänkte på det de trodde att hon gjorde.
"Kistan!" sa Ramona, som tyckte att de andra var ovanligt trögfattade idag.
Då sken Robert upp, som om han just förstått vad hon pratade om.
"Javisst, så klart. Att vi inte har tänkt på det!" sa han lugnt, som om han höll med Ramona.
Men i nästa stund skrek han:
"ÄR DU ALLDELES GALEN! Det var precis vi kom undan med livet i behåll förra gången, varför vill du då upprepa samma sak?"
Nu hade hunden satt sig upp. Han insåg att något var på gång.
"Nej, inte upprepa. Jag vill göra något annat!" sa Ramona och log brett.
"Loshultsskatten!" sa Theo, som kände Ramona utan och innan, efter att ha upplevt många äventyr tillsammans med henne.
"Just det!" svarade Ramona.
Hon tänkte på dokumentet hon hade hittat i den gamla kistan i ett av rummen på Sporrakulla gård. Det rum de var strängt förbjudna att gå in i. Hon hade en gång tidigare brutit förbudet, vilket hade medfört hemska, men även spännande saker. Var hon beredd att göra samma sak igen? Tänk om det inte skulle gå lika bra den här gången?
"Är ni alldeles galna? Ni funderar väl inte på allvar att gå in i rummet en gång till, inte efter vad som hände förra gången? Säg att ni skämtar!" sa Robert.
Pluto såg från den ene till den andre. Vad var det som var på gång egentligen, de lät så upprörda? Hunden reste sig upp, gick fram till Theo och viftade på svansen.
Theo såg på Robert och klappade förstrött Plutos huvud. Helst av allt hade han velat svara sin vän att det bara var ett skämt, eftersom han inte hade någon speciellt stor lust att bli indragen i ett nytt äventyr. Samtidigt insåg han att det inte skulle gå att hejda Ramona. Då var det lika bra att följa med på hennes upptåg. Annars kanske det gick lika illa för henne den här gången som det hade gjort sist. Theo suckade och svarade:
"Nej, Robert, jag är rädd för att det inte är något skämt. Ramona vill verkligen göra något, vilka konsekvenserna än blir."
"Nej, ni har missförstått mig. Den här gången ska vi vara pålästa, vi ska vara tillsammans hela tiden, veta vad som ska hända och undvika att bli sedda av någon. Ni förstår..."
Ramona tvekade. Tänk om det inte gick som hon hade tänkt sig. Det kanske inte var genomförbart...
Länkar
Smakprov
"Kimselius väver fint in sin historia om 1600-talet... Genom sin väl genomförda fiction fångar hon intresset för platsen." BLT, Brita Elmers
"Kimselius har hittat sitt koncept med denna bokserie som ger en känsla av Blytons Femböcker fast med mer välarbetade berättelser. Styrkan i boken ligger i skildringen av de historiska miljöerna och händelser... Snapphaneresan passar för ungdomar som gillar en kombination av äventyr och historiska miljöer." BTJ, Anna Wilner
"Boken är en fristående fortsättning på Snapphanar! (2006) och författaren har återvänt till den spännande miljö som snapphanetiden stod för i Skåne. Huvudpersonerna Theo och Ramona beger sig ut på jakt efter Loshultsskatten i sällskap med kusinen Robert. Det dröjer inte länge innan de befinner sig mitt i äventyret. Det här är en minst lika spännande bok som de tidigare i den historiska serie av böcker som Kimselius hittills givit ut. Hon berättar lättläst och engagerande om en tid som känns avlägsen; skickligt tar hon greppet redan på bokens första sida. Det här är en perfekt bok att läsa i mellanåldern, och den borde fungera utmärkt för högläsning i samband med temaarbeten i skolan. I bokens avslutning finns en faktadel med en utförlig ordlista samt fakta om författaren och tidigare verk." BTJ, Agneta Blomgren
stycke:
Plötsligt flög Ramona upp ur stolen och stirrade på sin vän Theo och sin kusin Robert. Pluto lyfte förväntansfullt på huvudet: Skulle de gå på promenad?
"Vi är helt galna! Varför har vi inte tänkt på det tidigare?" utbrast Ramona och började vanka fram och tillbaka i rummet.
"Här har vi suttit i TRE dagar med äventyret inom räckhåll, utan att göra annat än beklaga oss över det dåliga vädret! Varför har vi inte tänkt på det!" fortsatte Ramona.
"Sätt dig ned, Ramona, och förklara vad det är vi inte har tänkt på", sa Theo, som vanligt förnuftig och samlad.
"Vi har hela tiden haft porten till äventyret i närheten, utan att ens fundera över det: Sporrakulla gårds hemlighet!"
Theo och Robert såg förvånat på Ramona. Båda undrade om hon verkligen tänkte på det de trodde att hon gjorde.
"Kistan!" sa Ramona, som tyckte att de andra var ovanligt trögfattade idag.
Då sken Robert upp, som om han just förstått vad hon pratade om.
"Javisst, så klart. Att vi inte har tänkt på det!" sa han lugnt, som om han höll med Ramona.
Men i nästa stund skrek han:
"ÄR DU ALLDELES GALEN! Det var precis vi kom undan med livet i behåll förra gången, varför vill du då upprepa samma sak?"
Nu hade hunden satt sig upp. Han insåg att något var på gång.
"Nej, inte upprepa. Jag vill göra något annat!" sa Ramona och log brett.
"Loshultsskatten!" sa Theo, som kände Ramona utan och innan, efter att ha upplevt många äventyr tillsammans med henne.
"Just det!" svarade Ramona.
Hon tänkte på dokumentet hon hade hittat i den gamla kistan i ett av rummen på Sporrakulla gård. Det rum de var strängt förbjudna att gå in i. Hon hade en gång tidigare brutit förbudet, vilket hade medfört hemska, men även spännande saker. Var hon beredd att göra samma sak igen? Tänk om det inte skulle gå lika bra den här gången?
"Är ni alldeles galna? Ni funderar väl inte på allvar att gå in i rummet en gång till, inte efter vad som hände förra gången? Säg att ni skämtar!" sa Robert.
Pluto såg från den ene till den andre. Vad var det som var på gång egentligen, de lät så upprörda? Hunden reste sig upp, gick fram till Theo och viftade på svansen.
Theo såg på Robert och klappade förstrött Plutos huvud. Helst av allt hade han velat svara sin vän att det bara var ett skämt, eftersom han inte hade någon speciellt stor lust att bli indragen i ett nytt äventyr. Samtidigt insåg han att det inte skulle gå att hejda Ramona. Då var det lika bra att följa med på hennes upptåg. Annars kanske det gick lika illa för henne den här gången som det hade gjort sist. Theo suckade och svarade:
"Nej, Robert, jag är rädd för att det inte är något skämt. Ramona vill verkligen göra något, vilka konsekvenserna än blir."
"Nej, ni har missförstått mig. Den här gången ska vi vara pålästa, vi ska vara tillsammans hela tiden, veta vad som ska hända och undvika att bli sedda av någon. Ni förstår..."
Ramona tvekade. Tänk om det inte gick som hon hade tänkt sig. Det kanske inte var genomförbart...
Länkar
Smakprov
Lär dig emr om snapphanar här
Ha det så bra!
Kram
Linda
måndag 15 mars 2010
Anledningen till att det inte kommer upp mycket inlägg:
Som ni vet, så har jag inte lagt upp så mycket inlägg,
varför¨då ? tänker du säkert..
Men det är för att jag är sjuk , har varit det i 10 veckor nu ,10!!!!!!!!!!!
Men det blir ialafall ett dagens bok inlägg varje dag :)
Får ni inte nog med uppdateringar, så finns ju alltid Kims blogg, eller hur? :)
ha det bra!
Kram Linda
varför¨då ? tänker du säkert..
Men det är för att jag är sjuk , har varit det i 10 veckor nu ,10!!!!!!!!!!!
Men det blir ialafall ett dagens bok inlägg varje dag :)
Får ni inte nog med uppdateringar, så finns ju alltid Kims blogg, eller hur? :)
ha det bra!
Kram Linda
söndag 14 mars 2010
Dagens bok är:
Kimberlie-Äventyr på Nya Zeeland!
Baksidetext:
Kimberlies första resa till Nya Zeeland blir inte alls vad hon förväntat sig. Istället för tråkiga släktträffar får hon uppleva skrämmande äventyr, när hon ensam ger sig av för att uforska det okända landet. Nya Zeelands natur är inte så ofarlig som hon trodde. En mystisk man dyker oväntat upp och skrämmer henne. Plötsligt inser Kimberlie att hon har gett sig in i något riktigt otäckt som hon inte kan ta sig ur.
Kimberlie - ny serie!
Nya Zeeland, dess mystiska natur och historia skildras i en nervkittlande berättelse. En spännande thriller som tar andan ur läsaren.
Du som älskar Kimselius böcker om Theo och Ramona, kommer att ta även Kimberlie och Andy till ditt hjärta och sluka den första boken i den nya serien.
Egna ord:
Ni som har läst boken , håller nog med om detta:
Man STRÄCKLÄSER Verkligen den! Jag hade verkligen sömnlösa nätter med denna boken, resten av tiden, när jag väl hade klarat av att slita mig ifrån den, så oroade jag mig för , vad som skulle hända..
" Kommer Kimberlie klara det?" tänkte jag och försökte sova, jag drömde alltid om boken efter ha läst den...
Den etsade fast sig i huvudet på mig genom skolan, och ivern att få läsa mer!
Jag var liten när jag åkte till Nya zeeland , men efter denna boken, så vill jag åka tillbaka igen..
smakprov:
Benen ville springa fortare och fortare efter allt resande, och snart sprang Kimberlie det snabbaste hon någonsin kunde i den tunga sanden och vattnet. Plötsligt slog hon foten i en sten och föll handlöst framstupa i vattnet. I samma stund kom en stor våg och sköljde över henne. Hon spottade och fräste när munnen fylldes av vatten. Vågen drog sig tillbaka och Kimberlie satte sig upp. Hon visste inte om det var tårar eller vatten som rann på kinden, men en sak var säker, det gjorde hemskt ont i foten. Innan hon hunnit ta sig upp slog en ny våg över henne. Snabbt höll hon andan för att undvika en ny kallsup.
Under språngmarschen hade hon kommit riktigt långt ut i vattnet. Det nådde henne nu ända upp till låren när hon reste sig upp. Hon såg ned på sina blöta kläder och skrattade. Vad skulle mamma säga nu? De hade inte så mycket ombyte med sig eftersom de ville ha minimal packning i husbilen...
En ny våg sköljde över henne. Det var tur att hon inte hade tagit mer kläder på sig! Nu var det inte så mycket att torka. Hon såg längtande ut mot nästa våg som närmade sig och tänkte: Äsch, jag är ändå våt, sedan slängde hon sig rätt in i nästa stora dyning som kom insvepande mot stranden. Vågen var stark och förde henne en bit tillbaka mot stranden. Hon reste sig snabbt och rusade ut för att möta nästa våg. Den förde henne också en bit tillbaka, men inte riktigt lika långt. Hon rusade ut igen. Nu hade hon vatten ända upp till midjan.
Kimberlie guppade upp och ned i takt med vågorna. Än närmare stranden och än längre ut beroende på hur stora vågorna var. Livet var bra underbart!
Plötsligt såg hon något komma emot sig i vattnet. Hon ställde sig upp och blev förskräckt när vattnet nådde henne ända upp till axlarna. Hur hade hon kommit så här långt ut? Hon vred på huvudet och såg den avlägsna stranden. Sedan vände hon sig mot det som var på väg mot henne. Även om hon aldrig tidigare i sitt liv hade sett en sådan här livs levande, insåg hon genast vad det var: en hajfena!
EN HAJ!
Skräcken grep tag i Kimberlie. Det här var inte längre vattenbrynet där hon snabbt kunde sätta sig i säkerhet. Här var det djupt! Vad hade hon egentligen tänkt på när hon gett sig ut i vattnet, alldeles ensam, utan att först ta reda på om här fanns hajar? Stel av skräck såg hon hajen närma sig. I nästa sekund släppte handlingsförlamningen. Hon slängde sig i vattnet och simmade mot land det snabbaste hon kunde. När hon vred på huvudet såg hon hajfenen sticka upp ur vattnet strax bakom henne.
Andy vaknade tidigt på morgonen. Det här var sista dagen på Sydön. Ikväll eller imorgon skulle de ta färjan tillbaka till Norrön och sedan flyga hem till Dunedin. Det hade varit många händelserika och spännade veckor. Han hade inte den minsta lust att åka tillbaka hem till skola och vänner. Han undrade var Kimberlie fanns nu. Han var imponerad av att den svenska flickan pratade så bra engelska, nästan som om hon var en infödd nya zeeländare. Synd att han aldrig skulle få träffa henne igen. Den svenska familjen hade nyligen börjat semestern, för hans del var resan i stort sett över.
Han drog håglöst undan gardinen och kikade ut. Men vad nu då?...
Läs ett kapitel här
Recensioner:
"...en spännande och lättläst historia för vetgiriga läsare..." BTJ, lektör Fia Larsson
"En lättläst fakta-fiction berättad i ett högt tempo." BTJ, lektör Magnus Öhrn
"Denna boken är SÅ BRA!,man vet inte hur bra den är förrens man har läst den!, så fort man läser den, så kommer man in i en bubbla, när man pratar med dig medans du läser går det genom ena örat, och går ut genom det andra. Hennes böcker är så himla bra!, man lär sig SÅÅÅ mycket om Nya Zeeland!! ,
När man läser den väcks lusten av att åka till Nya Zeeland!
PS: Mycket beroende framkallande! " Kimseliusfan
"Detta är en helt ny serie om Kimberlie och Andy!
Kimberlie - Äventyr på Nya Zeeland är en spännande och fartfylld bok som man skräckläser från att man öppnar boken tills man stänger den!
Kan inte vänta tills nästa äventyr!
Detta är också en bok jag varmt rekomenderar! " Roxana
Hit vill jag åka!
Den sydligaste punkten på Nya Zeeland, där det står exakt hur långt det är till T.ex London,Sydney!
Ha det BÄST!
Kram Kram Linda
torsdag 11 mars 2010
Dagens bok är:
Kinesiska draken!
Bakrundstext:
Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu, lät ingen stå i deras väg i strävan efter makt och evigt liv. Theo och Ramona har oturen att fara genom tiden och möta just dessa två skrämmande personer i det historiska Kina. Theo och Ramona kastas mellan olika händelser; hemska och livsfarliga, men samtidigt oerhört fängslande. På nära håll får de ta del av mord och sammansvärjningar. De inser till slut att även deras liv är hotade.
Missa inte denna mycket spännande berättelse, som är något utöver det vanliga! En bok du kommer att sträckläsa!
Egna ord:
Oj, herregud, vart ska man börja?
Den är ju OTROLIGT fängslande! Jag har varit i Kina två gånger, och landet har ju en så lång historia, men trots att jag kan lite om Kinas historia, så hade jag alldrig hört om kejsare Qin Shi Huangdi eller Kejsare Wu. När Ramona och Theo först träffade dessa människorna så kände jag på mig att något var på tok. Kejsare Wu var ju väldigt, väldigt hemsk. Samma sak med Qin Shi Huangdi ( Han som gjorde Terrakotta armèn)
Vill bara säga att man blir riktigt orolig i slutet av boken, ni som har läst den, förstår..
Recensioner:
"Liksom i de tidigare böckerna beskrivs miljöer och personer utmärkt och man känner ett behov av att få veta hur handlingen ska utveckla sig ... Det här är utan tvekan en bok som inbjuder till en läsupplevelse." BTJ, lektör Agneta Blomgren
Utdrag:
Innan Ramona visste hur det hade gått till, hade mannen börjat tatuera hennes högra överarm. Hon hade inte fått välja motiv, ändå kände hon inget behov av att opponera sig, utan väntade med spänning på vad det skulle bli. Hon hade en känsla av att mannen inte skulle acceptera att hon protesterade. Han hade bestämt vad hon skulle ha på armen, så var det bara.
Det gjorde ont, men inte så ont som hon hade föreställt sig. Mannen slutade aldrig tala. Han berättade om kinesiska seder och bruk, om tatuering och om just den tatuering han höll på att utföra.
"Den här draken är magisk. Den tatuerar jag bara på mycket speciella personer", sa kinesen och såg på Ramona med brinnande blick.
Både Theo och Ramona rös vid de orden, utan att förstå varför. Ramonas ögon var som fastnitade vid mannens, det var som om de glödde av en inre glöd. I den stunden önskade Ramona att hon aldrig hade fått för sig att tatuera sig. Ändå klarade hon inte av att avbryta mannen och gå därifrån. Stelt satt hon kvar och utstod tålmodigt stickandet av tatueringsnålen.
"Draken har en märklig historia, i det förgångna Kina var det endast kejsaren som fick ha drakens symbol, för kejsaren var Draken. Kejsarens drake har fem klor. Draken symboliserar styrka."
Det pirrade i Ramona, en välbekant känsla, men hon förstod inte varningssignalen, utan satt kvar medan mannen fortsatte arbeta med henne.
"Kejsare Wu Zetian, var den första och enda kvinnliga kejsaren. Hon levde under Tangdynastin 618-907 efter Kristus. Det var en stark och ondskefull kvinna, som bara hade ett enda mål, att ensam få regera som kejsare och inte bara vara kejsarinna. Det var en fantastisk tid, med lyx och överflöd, vackra kläder, dans och kultur. Ja, Tangdynastin var en mycket speciell tid."
Theo och Ramona lyssnade fascinerat på mannens berättelse. De hade läst en hel del om Kina och hade blivit mycket intresserade av landet och dess kultur. Båda drömde om att en gång få resa dit för att vandra på Kinesiska muren, se det stora kejsarpalatset "Förbjudna staden" i Peking, Terrakottaarmén i Xi'an och mycket, mycket mer av alla de historiska saker de hade läst om.
Theo såg hur den färggranna röda draken tog form på Ramonas arm. Han var plötsligt inte längre lika negativt inställd till tatueringen som tidigare. Den här draken var mycket vacker.
Mannen torkade av Ramonas arm och granskade tatueringen.
"Med en sådan här drake tatuerad på rätt ställe kan du få din önskan uppfylld. Men var försiktigt med vad du önskar, du kanske får det du önskar dig", sa kinesen och såg mycket bestämt på Ramona.
Hon kände det som om mannen med blicken försökte säga henne något när han stirrade så intensivt på henne. I nästa stund vände han sig hastigt bort. I samma sekund insåg Ramona vad mannens ord kanske innebar och hon bestämde sig genast för att testa. Det kunde inte hända henne något farligt... Theo fanns ju här bredvid henne. Han skyddade henne alltid, han fanns alltid vid hennes sida, vad som än hände...
Theo såg hur det glittrade till i Ramonas ögon när hon lyfte armen och såg på den röda draken. Därefter lade hon handen på tatueringen, mumlade något och innan Theo ens hunnit ana vad som var på gång, var Ramona försvunnen.
Häpet stirrade han på den tomma stolen. Ramona hade rest i tiden, utan honom! Men vart hade hon rest? Han var tvungen att försöka följa efter henne, så att ingenting ont hände henne. Han visste genast hur det skulle gå till och trots att han för en stund sedan hade varit ytterst motvillig mot tatueringar, förstod Theo nu att han var tvungen att skaffa sig en. En likadan drake som Ramona hade, för det var sannolikt med drakens hjälp hon hade förflyttats i tiden.
"Din vän hade bråttom härifrån", sa kinesen, när han vände sig om och såg den tomma stolen.
Theo tyckte inte om mannens leende. Det var som om han visste vad som hade hänt, som om han medvetet hade berättat historien för Ramona, för att hon skulle uttala en önskan om att få resa dit. Vad var det för planer mannen hade smitt för dem? Vad det än var hade han inget val, han var tvungen att följa efter Ramona!
Länkar
Smakprov läser du här
Reserchresa för Kinesiska draken
Titta och lyssna på ett kapitel ur Kinesiska draken på youtube
Citat:
Det finns inga vägar till lycka eller sorg. De finns i ditt inre!
Kinesiskt ordspråk
Ha det så bra!
Kram Linda
Recensioner:
"Liksom i de tidigare böckerna beskrivs miljöer och personer utmärkt och man känner ett behov av att få veta hur handlingen ska utveckla sig ... Det här är utan tvekan en bok som inbjuder till en läsupplevelse." BTJ, lektör Agneta Blomgren
Utdrag:
Innan Ramona visste hur det hade gått till, hade mannen börjat tatuera hennes högra överarm. Hon hade inte fått välja motiv, ändå kände hon inget behov av att opponera sig, utan väntade med spänning på vad det skulle bli. Hon hade en känsla av att mannen inte skulle acceptera att hon protesterade. Han hade bestämt vad hon skulle ha på armen, så var det bara.
Det gjorde ont, men inte så ont som hon hade föreställt sig. Mannen slutade aldrig tala. Han berättade om kinesiska seder och bruk, om tatuering och om just den tatuering han höll på att utföra.
"Den här draken är magisk. Den tatuerar jag bara på mycket speciella personer", sa kinesen och såg på Ramona med brinnande blick.
Både Theo och Ramona rös vid de orden, utan att förstå varför. Ramonas ögon var som fastnitade vid mannens, det var som om de glödde av en inre glöd. I den stunden önskade Ramona att hon aldrig hade fått för sig att tatuera sig. Ändå klarade hon inte av att avbryta mannen och gå därifrån. Stelt satt hon kvar och utstod tålmodigt stickandet av tatueringsnålen.
"Draken har en märklig historia, i det förgångna Kina var det endast kejsaren som fick ha drakens symbol, för kejsaren var Draken. Kejsarens drake har fem klor. Draken symboliserar styrka."
Det pirrade i Ramona, en välbekant känsla, men hon förstod inte varningssignalen, utan satt kvar medan mannen fortsatte arbeta med henne.
"Kejsare Wu Zetian, var den första och enda kvinnliga kejsaren. Hon levde under Tangdynastin 618-907 efter Kristus. Det var en stark och ondskefull kvinna, som bara hade ett enda mål, att ensam få regera som kejsare och inte bara vara kejsarinna. Det var en fantastisk tid, med lyx och överflöd, vackra kläder, dans och kultur. Ja, Tangdynastin var en mycket speciell tid."
Theo och Ramona lyssnade fascinerat på mannens berättelse. De hade läst en hel del om Kina och hade blivit mycket intresserade av landet och dess kultur. Båda drömde om att en gång få resa dit för att vandra på Kinesiska muren, se det stora kejsarpalatset "Förbjudna staden" i Peking, Terrakottaarmén i Xi'an och mycket, mycket mer av alla de historiska saker de hade läst om.
Theo såg hur den färggranna röda draken tog form på Ramonas arm. Han var plötsligt inte längre lika negativt inställd till tatueringen som tidigare. Den här draken var mycket vacker.
Mannen torkade av Ramonas arm och granskade tatueringen.
"Med en sådan här drake tatuerad på rätt ställe kan du få din önskan uppfylld. Men var försiktigt med vad du önskar, du kanske får det du önskar dig", sa kinesen och såg mycket bestämt på Ramona.
Hon kände det som om mannen med blicken försökte säga henne något när han stirrade så intensivt på henne. I nästa stund vände han sig hastigt bort. I samma sekund insåg Ramona vad mannens ord kanske innebar och hon bestämde sig genast för att testa. Det kunde inte hända henne något farligt... Theo fanns ju här bredvid henne. Han skyddade henne alltid, han fanns alltid vid hennes sida, vad som än hände...
Theo såg hur det glittrade till i Ramonas ögon när hon lyfte armen och såg på den röda draken. Därefter lade hon handen på tatueringen, mumlade något och innan Theo ens hunnit ana vad som var på gång, var Ramona försvunnen.
Häpet stirrade han på den tomma stolen. Ramona hade rest i tiden, utan honom! Men vart hade hon rest? Han var tvungen att försöka följa efter henne, så att ingenting ont hände henne. Han visste genast hur det skulle gå till och trots att han för en stund sedan hade varit ytterst motvillig mot tatueringar, förstod Theo nu att han var tvungen att skaffa sig en. En likadan drake som Ramona hade, för det var sannolikt med drakens hjälp hon hade förflyttats i tiden.
"Din vän hade bråttom härifrån", sa kinesen, när han vände sig om och såg den tomma stolen.
Theo tyckte inte om mannens leende. Det var som om han visste vad som hade hänt, som om han medvetet hade berättat historien för Ramona, för att hon skulle uttala en önskan om att få resa dit. Vad var det för planer mannen hade smitt för dem? Vad det än var hade han inget val, han var tvungen att följa efter Ramona!
Länkar
Smakprov läser du här
Reserchresa för Kinesiska draken
Titta och lyssna på ett kapitel ur Kinesiska draken på youtube
Citat:
Det finns inga vägar till lycka eller sorg. De finns i ditt inre!
Kinesiskt ordspråk
Ha det så bra!
Kram Linda
måndag 8 mars 2010
Dagens bok är...:
Det Glömda kriget 1808-1809
Baksidetext:
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona. Hon förstod genast att en ny tidsförflyttning var på gång. Hon ville gripa tag i Theo så att även han följde med. Men det var för sent...
När Theo och Robert upptäcker att Ramona försvunnit, vet de inte vart hon har tagit vägen. De tror att hon har färdats till kriget 1808-1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Därför läser de allt om det kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det oanade följder.
Ramona kämpar för sitt liv i det finska kriget, där kulorna viner runt henne, folk sprängs i bitar och döden ständigt lurar bakom nästa vägkrök. Ska Theo och Robert hinna rädda Ramona innan det är för sent?
Egna ord:
Snacka om att all spänning har proppats in i en bok!
Varje sida sitter man orolig för vad som ska hända..
När man läste boken kom lite tankar upp:
Sverige är ju neutralt nu för tiden, det kriget var det sista kriget Sverige hade, Men , om dem hade vunnit över Ryssland, hade vi fortfarande varit neutrala då?
Ryssland hade ju velat få tillbaka Finland igen, och då ahde Sverige utsätts för fler krig, visst, 200 år på sig att bli neutrala, men endån, Tiden går ju snabbt...
Ialafall: Boken var verkligen spännande! framförallt för att Ramona var ensam.. Utan Theo och Robert... ( lär känna robert mer i Snapphanar!)
recensioner:
"Boken är otroligt underhållande. Spännande, intressant och helt oförutsägbar. Den skiljer sig från de tidigare böckerna... Det här är den tionde boken i serien och jag tycker det är underbart att författaren fortfarande håller kvaliteten, blir bättre och att hon lyckas variera sig." BLT, Hanna Lindbom
"Jättebra! Spännande, fängslande och verkligt." Kristina Fridensköld
"...händelserna kring Sveaborgs fästning fram till avsättandet av Gustav IV Adolf ger en övergripande bild av krigsutvecklingen och skapar spänning i berättelsen, där både Ramona och läsaren överrumplas... Det märks att Kimselius själv har blivit tagen av den historiska verkligheten, ett engagemang som gör att hon medryckande kan skildra ett historiskt skeende som idag är ganska okänt." BTJ, lektör Thomas Storn.
"Detta krig, som utspelades för 200 år sedan, då Sverige förlorade Finland blir väl dokumenterat... En spännande historisk skildring." BTJ, lektör Agneta Warheim.
"Kimselius skriver underbart... Det är så roligt att läsa varje ny bok av Kimselius", bokrecensent Lars-Olof Wiksten, Radio Blekinge.
"Spänningen griper tag i läsaren från första stund och blandas med oron för hur det ska sluta, känslor som vägrar släppa taget om läsaren förrän boken är slut. Förbered dig på en lärrorik sträckläsning!" A.M. Silverspegel.
"Det är nu 200 år sedan Finland och Sverige gick skilda vägar. Boken 'Det glömda kriget 1808-1809' lyfter fram händelserna och det s.k. Finska kriget på ett spännande sätt. Hanaholmen - kulturcentrum för Sverige och Finland har en intressant roll i boken. Historiska fakta blir här citat ur ett historiskt arkiv som i boken är placerat på Hanaholmen i Finland. Jag hoppas ungdomar i Finland och Sverige vill läsa boken, som är aktuell och samtidigt behandlar ett tema som är viktigt för vår identitet. Jag ser boken som ett bra redskap för skolorna att använda i arbetet med våra länders gemensamma historia och kulturarv. Jag tror att boken på det sättet kommer att bidra till ett ökat intresse för och kunskaper om grannlandet. Förhoppningsvis kan läsaren också använda det verkliga Hanaholmen som sitt eget redskap för att skapa nya länkar mellan länderna. Huset på udden vid Finska viken strax intill Helsingfors är faktiskt lika spännande som boken." Susanna Tommila, projektkoordinator Hanaholmen -kulturcentrum för Sverige och Finland projektet 1809 - Det nya Finland, Det nya Sverige.
"Mina elever tycker att Kims böcker är spännande och bra, därför att det hela tiden händer något, de kan inte släppa boken!" Göran Backman, författare och lärare i historia.
Smakprov!:
"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln gripa tag i henne.
I samma stund blev omgivningen suddig. Hon förstod genast vad som var på gång att hända: En ny tidsförflyttning!
Ramona ville sträcka ut handen för att nå Theo, så att även han följde med. Men det var för sent! Ljudet av Theos förvånade röst var det sista hon hörde innan stridslarmet runt henne tog vid.
Ramona mindes orden hon just hade uttalat, när hon stått framför montern och sett alla krigiska föremål: Tänk att leva på den tiden. Redan då hade pirrningen i henne börjat och när hon sedan fortsatt säga: Det måste ha varit fruktansvärt! Då hade hennes lugna tillvaro förbytts till något fasansfullt!
"Oj! Titta här!" utbrast Theo förvånat, och pekade på montern med utställningsföremål.
Robert skyndade fram för att se vad Theo hade upptäckt.
"Ser du kniven där?" sa Theo och pekade.
Robert nickade.
"Den ser nästan exakt ut som den kniv jag hade i mitt hem i Pompeji!" sa Theo och kunde inte ta blicken ifrån kniven.
Ännu hade varken Ramonas vän, Theo, eller hennes kusin, Robert, upptäckt att Ramona var spårlöst försvunnen. De var som uppslukade av miniutställningen, om kriget 1808-1809, som fanns på färjan mellan Sverige och Finland. I utställningen ingick en hel del olika vapen och kanonkulor.
Efter ett tag, när Robert började få nog av alla gamla saker, vände han sig om för att föreslå Ramona att de skulle hitta på något annat. Han såg inte skymten av sin kusin och blev lite förbryllad. Hon hade alldeles nyss stått precis bredvid honom. Vart hade hon tagit vägen?
Kimseliusfan recenserar kort!:
Väldigt, VÄLDIGT beroendeframkallande!
Vad tyckte ni om dagens inlägg?
( Väldigt kort, jag vet)
Bara för att dagens inlägg var kort, så blir imorgons längre, tro mig!
För att då så är det dags för Kinesiska draken!
Kram
Linda
lördag 6 mars 2010
Vill du hålla dig uppdaterad av Fanbloggen?
Då ska du kommentera detta inlägg, så får du ett mejl varje gång det läggs upp ett nytt inlägg!
Kommentera med din Email-adress, men tänk på att inte skriva @ -tecknet..
Spammare hittar den då, och det kommer en MASSA skräppost!.. om du inte vill skriva den här, så skika in den till Kimselius(.)hotmail.com
(.) = @
Ha det bra !
Kram
Kimseliusfan
Kommentera med din Email-adress, men tänk på att inte skriva @ -tecknet..
Spammare hittar den då, och det kommer en MASSA skräppost!.. om du inte vill skriva den här, så skika in den till Kimselius(.)hotmail.com
(.) = @
Ha det bra !
Kram
Kimseliusfan
Baksidetext Theos Pompeji
En fängslande historia, där ödet spelar en stor roll.
Baksidetext på Boudicas strid mot Romarna!
Kelternas drottning Boudica ger order om strid. Theo och Ramona vet vad som kommer att hända och försöker hindra henne, men stoppas på ett mycket brutalt sätt. Den här gången blir tidsresan till Britannien en mardrömsupplevelse som aldrig verkar ta slut.
En ny spännande berättelse som utspelar sig under Romartiden.
Ännu ett fulländat äventyr om Theo och Ramona.
.....
Kim vill börja skriva på den 3;e Kimberlie-boken! ;
Detta är en hälsning från Kim på hennes hemsida : '
Hej alla läsare!
Är så glad över alla positiva kommentarer om "Kimberlie - Ett nytt liv". Blir så sugen på att göra färdigt 3:e boken i serien, men måste avsluta Boudica och Theos Pompeji först... Vet att ni väntar även på dem.
Kramisar från Kim, 6 mars 2010
Jag kan bara säga, att jag längtar till Theos pompeji och Boudicas strid mot romarna!
Ha det så bra!
Kram Linda
Hej alla läsare!
Är så glad över alla positiva kommentarer om "Kimberlie - Ett nytt liv". Blir så sugen på att göra färdigt 3:e boken i serien, men måste avsluta Boudica och Theos Pompeji först... Vet att ni väntar även på dem.
Kramisar från Kim, 6 mars 2010
Jag kan bara säga, att jag längtar till Theos pompeji och Boudicas strid mot romarna!
Ha det så bra!
Kram Linda
Måste bara säga HERREGUD!
Ja, för alla er som har längtat efter en bok, i kanske 3 dagar, ( men det har känts som 3 ÅR!) , vet exakt hur det känns när man har den i handen, luktar på den, bläddrar igenom den.. Och sedan.. Det bästa av allt:
Att man borrar ner näsan i den och börjar läsa.. ahh.. Det är vad man lever för... eller vad säger ni?
Okej, som ni nog har förstått, så har jag läst ut Kimberlie-ett nytt liv!
Jag höll den i händerna vid ungefär 7, halv 8.
Det är verkligen vannsinigt vilken känsla det är att få Kims böcker i handen..
Känslan går Inte att beskriva med ord...
Och när man läser boken... herregud vad det bubblar inombords då..
Är det bara jag som har denna känslan?
Jag som hade bestämt att jag skulle ta det lungt med läsningen, läsa 4 kapitel per dag..
Men samma sak hände som med alla andra av böckerna..
Jag läste, sida efter sida.. Till slut när jag kollade, så var jag på 14:e Kapitlet.. 10 för många..
Men jag läste på, och när jag bytar sida, så står det plötsligt
" Faktadel för vetgiriga"...
"Gud vad snabbt det gick.." tänkte jag,
Nu är det 5 månader kvar till nästa känsla....
Kram
Linda
Att man borrar ner näsan i den och börjar läsa.. ahh.. Det är vad man lever för... eller vad säger ni?
Okej, som ni nog har förstått, så har jag läst ut Kimberlie-ett nytt liv!
Jag höll den i händerna vid ungefär 7, halv 8.
Det är verkligen vannsinigt vilken känsla det är att få Kims böcker i handen..
Känslan går Inte att beskriva med ord...
Och när man läser boken... herregud vad det bubblar inombords då..
Är det bara jag som har denna känslan?
Jag som hade bestämt att jag skulle ta det lungt med läsningen, läsa 4 kapitel per dag..
Men samma sak hände som med alla andra av böckerna..
Jag läste, sida efter sida.. Till slut när jag kollade, så var jag på 14:e Kapitlet.. 10 för många..
Men jag läste på, och när jag bytar sida, så står det plötsligt
" Faktadel för vetgiriga"...
"Gud vad snabbt det gick.." tänkte jag,
Nu är det 5 månader kvar till nästa känsla....
Kram
Linda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)