Giljontinen!
bakrundstext:
År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken...
Egna ord:
Giljontinen är min favorit bok, varje sida är spännande och man dras med i historien. Innan trodde jag att Marie Antoinette var en självisk människa. Jag hade läst i en historisk bok om att hon sa :
" Om ni inte har bröd, ät bakelser!"
Men efter denna boken, så ser man att Marie inte var en självisk människa, nej. Och det var nog också lite av Kims budskap i denna boken. Favoriten Robert är också med, så att ni som gillar Robert kommer också älska denna bok. När Kim skrev denna boken, så hände en hemsk sak, vilket avspeglar lite i hennes skrivande i boken. När jag och min kompis Roxana ( som har bloggen kimseliusbooks) berättade för vår paralell klass lärare om denna boken, så började hon läsa den, och hon älskade den. Sedan läste deras klass några kapitel, och den klassen började sluka Kims böcker. Killarna lånade Riddarsvärdet, och tjejerna läste Giljontinen etc.
Recensioner:
"Vidunderligt bra! En författare som har mycket att ge dagens läsare." Bokhandlare och recensent, Lars-Olof Wiksten, Radio Blekinge.
"Spänningen stiger ju längre in i boken man kommer, det är knappt jag vill läsa vidare med risk att boken snart är slut!" Fil. Mag. Kristina Fridensköld.
"Kim har åstadkommit en strålande, väl historiskt underbyggd äventyrshistoria." Annelie Nilsson.
"En levande beskrivning av revolutionen... med fakta insprängt på ett naturligt sätt. Boken passar utmärkt för den som älskar historiska berättelser med äventyr och spänning." BTJ, Agneta Blomgren.
"Bokens avslutning är en riktig cliffhanger som manar till fortsatt läsning av nästa bok i serien." BTJ, Anna Wilner.
"Boken var FANTASTISKT bra och jag kunde verkligen inte slita mig ifrån den. Det är absolut den bästa av Kims böcker." Christoffer van Woensel.
Stycke:
Hon får inte! Hon får inte! tänkte Theo och längde sina steg för att hinna hejda Ramona i tid.
Ramona var framme vid balken, där glaset snart skulle sättas i för att hindra folk från att röra giljotinen. Detta var hennes sista chans. När glaset satts på plats… Ja, sedan fanns det inte en chans i världen att någon skulle tillåta henne att röra vid detta historiska föremål. Hon hade inga vita handskar på sig, men hon trodde inte att en enda liten beröring kunde skada giljotinen. Den var ju av massivt trä och stål. Ramona skuttade snabbt över balken, fram till giljotinen.
Innan brandlarmet börjat ljuda hade männen precis fäst giljotinens vassa klinga, högt där uppe på ställningen, men de hade inte hunnit säkerhetssurra den. Meningen var att den skulle bindas fast med ståltråd för att ingen av misstag skulle kunna utlösa handtaget som frigjorde det vassa bladet. Någon skulle kunna komma till skada. Någon skulle kunna göra sig väldigt, väldigt illa, tänkte Ramona och sträckte fram handen mot handtaget. Hon var så fascinerad av giljotinen att hon helt glömt bort nattens fasansfulla mardröm. Den som hon tidigare sett som en varning om att något hemskt var på väg att hända.
"Jag ska bara känna", viskade Ramona och tog tag om handtaget på giljotinen.
I samma stund var Theo framme vid henne och skrek skräckslaget, när han såg vad hon gjorde. Ramona förstod inte varför han skrek. I nästa stund kände hon Theo slita tag i hennes hand, vilket fick henne att rycka till och av misstag frigöra spaken. Skräckslagna såg de alla tre på giljotinen när klingan föll med ett svischande, ödesmättat ljud.
Men det var bara Theo och Ramona som skrek av fasa när giljotinbladet nådde sitt mål. Robert var inte längre med dem. Inga sirener hördes. Istället steg ett vrål från en stor folkmassa som skrek av upphetsning.
Med en duns föll huvudet i korgen och blodet skvätte. Ramona föll till marken…
Visste ni att.. :
... Giljontinen finns i ljudbok?
...Du kan lyssna på Kim när hon läser ur boken här ? ... att ni kan följa med Kim på research i Stockholm och Paris här? ... Att ni kan se vad det var som inspirerade Kim genom att trycka här? ... Att du kan läsa ett kapitel på Smakprov genom att trycka här? ... att det finns en film om Marie Antoinette? den ser ut såhär:
Har du sett den?
... Att Giljontinen är en av Kims favorit böcker?
... Att inlägget tyvärr är slut nu..
Här kommer lite bilder på Versaille och "
La Conciergerie" som det heter på Franska :
La Conciergerie, där Marie Antoinette satt inne.
Versaille, som byggdes av Ludvig den 15:e
Har du läst boken och undrar vad som hände efter ?
Vad hände efter då?
Liksom sina föräldrar satt Ludvig i arrest under flera år från och med den 10 augusti 1792, medan franska revolutionen rasade. När fadern Ludvig XVI hade avrättats 1793, utropades den unge Ludvig till kung av rojalisterna. De ohälsosamma förhållandena i fängelset undergrävde dock hans hälsa, och han antages ha avlidit endast tio år gammal. Begravningen skedde i hemlighet. Mytbildningen kring Ludvig XVII har varit omfattande, och en rad personer påstod i början av 1800-talet att de var identiska med den unge Ludvig. En av dessa är stamfadern till släkten Naundorff-Bourbon. DNA-tester, utförda på pojkens bevarade hjärta, bekräftade dock att den person som avled i fångenskap 1795 möjligen var son till Marie Antoinette (se vidare Citat nedan !). Ludvig XVI:s faderskap har ifrågasatts men aldrig testats (jämför Axel von Fersen d.y.). Referenser
Citat av DNA-forskaren och professorn Jean-Jacques Cassiman, ur D. Cadburys bok, sid 248;
"Vetenskapen bevisar inte bortom rimligt tvivel att hjärtat tillhörde Ludvig XVII eller ens en son till Ludvig XVI och Marie-Antoinette", sade han. "De vetenskapliga testen kan bara visa att hjärtat i kryptan¹ måste tillhöra sonen till en kvinna som var besläktad på mödernet med huset Habsburg."
¹ Den kungliga Bourbon-ättens gravkrypta i Saint-Denis-basilikan i Paris.
Intressant läsning, eller vad säger ni?
Kram Linda
