Dagens bok är...:

Det Glömda kriget 1808-1809 

 

Baksidetext:

"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona. Hon förstod genast att en ny tidsförflyttning var på gång. Hon ville gripa tag i Theo så att även han följde med. Men det var för sent...

När Theo och Robert upptäcker att Ramona försvunnit, vet de inte vart hon har tagit vägen. De tror att hon har färdats till kriget 1808-1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Därför läser de allt om det kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det oanade följder.
Ramona kämpar för sitt liv i det finska kriget, där kulorna viner runt henne, folk sprängs i bitar och döden ständigt lurar bakom nästa vägkrök. Ska Theo och Robert hinna rädda Ramona innan det är för sent?

Egna ord:

Snacka om att all spänning har proppats in i en bok!

Varje sida sitter man orolig för vad som ska hända..

När man läste boken kom lite tankar upp:

Sverige är ju neutralt nu för tiden, det kriget var det sista kriget Sverige hade, Men , om dem hade vunnit över Ryssland, hade vi fortfarande varit neutrala då?

Ryssland hade ju velat få tillbaka Finland igen, och då ahde Sverige utsätts för fler krig, visst, 200 år på sig att bli neutrala, men endån, Tiden går ju snabbt...

Ialafall: Boken var verkligen spännande! framförallt för att Ramona var ensam.. Utan Theo och Robert... ( lär känna robert mer i Snapphanar!)

recensioner:

"Boken är otroligt underhållande. Spännande, intressant och helt oförutsägbar. Den skiljer sig från de tidigare böckerna... Det här är den tionde boken i serien och jag tycker det är underbart att författaren fortfarande håller kvaliteten, blir bättre och att hon lyckas variera sig." BLT, Hanna Lindbom

"Jättebra! Spännande, fängslande och verkligt." Kristina Fridensköld



"...händelserna kring Sveaborgs fästning fram till avsättandet av Gustav IV Adolf ger en övergripande bild av krigsutvecklingen och skapar spänning i berättelsen, där både Ramona och läsaren överrumplas... Det märks att Kimselius själv har blivit tagen av den historiska verkligheten, ett engagemang som gör att hon medryckande kan skildra ett historiskt skeende som idag är ganska okänt." BTJ, lektör Thomas Storn.



"Detta krig, som utspelades för 200 år sedan, då Sverige förlorade Finland blir väl dokumenterat... En spännande historisk skildring." BTJ, lektör Agneta Warheim.



"Kimselius skriver underbart... Det är så roligt att läsa varje ny bok av Kimselius", bokrecensent Lars-Olof Wiksten, Radio Blekinge.



"Spänningen griper tag i läsaren från första stund och blandas med oron för hur det ska sluta, känslor som vägrar släppa taget om läsaren förrän boken är slut. Förbered dig på en lärrorik sträckläsning!" A.M. Silverspegel.



"Det är nu 200 år sedan Finland och Sverige gick skilda vägar. Boken 'Det glömda kriget 1808-1809' lyfter fram händelserna och det s.k. Finska kriget på ett spännande sätt. Hanaholmen - kulturcentrum för Sverige och Finland har en intressant roll i boken. Historiska fakta blir här citat ur ett historiskt arkiv som i boken är placerat på Hanaholmen i Finland. Jag hoppas ungdomar i Finland och Sverige vill läsa boken, som är aktuell och samtidigt behandlar ett tema som är viktigt för vår identitet. Jag ser boken som ett bra redskap för skolorna att använda i arbetet med våra länders gemensamma historia och kulturarv. Jag tror att boken på det sättet kommer att bidra till ett ökat intresse för och kunskaper om grannlandet. Förhoppningsvis kan läsaren också använda det verkliga Hanaholmen som sitt eget redskap för att skapa nya länkar mellan länderna. Huset på udden vid Finska viken strax intill Helsingfors är faktiskt lika spännande som boken." Susanna Tommila, projektkoordinator Hanaholmen -kulturcentrum för Sverige och Finland projektet 1809 - Det nya Finland, Det nya Sverige.



"Mina elever tycker att Kims böcker är spännande och bra, därför att det hela tiden händer något, de kan inte släppa boken!" Göran Backman, författare och lärare i historia.

Smakprov!:

"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln gripa tag i henne.

I samma stund blev omgivningen suddig. Hon förstod genast vad som var på gång att hända: En ny tidsförflyttning!



Ramona ville sträcka ut handen för att nå Theo, så att även han följde med. Men det var för sent! Ljudet av Theos förvånade röst var det sista hon hörde innan stridslarmet runt henne tog vid.



Ramona mindes orden hon just hade uttalat, när hon stått framför montern och sett alla krigiska föremål: Tänk att leva på den tiden. Redan då hade pirrningen i henne börjat och när hon sedan fortsatt säga: Det måste ha varit fruktansvärt! Då hade hennes lugna tillvaro förbytts till något fasansfullt!



"Oj! Titta här!" utbrast Theo förvånat, och pekade på montern med utställningsföremål.



Robert skyndade fram för att se vad Theo hade upptäckt.



"Ser du kniven där?" sa Theo och pekade.



Robert nickade.



"Den ser nästan exakt ut som den kniv jag hade i mitt hem i Pompeji!" sa Theo och kunde inte ta blicken ifrån kniven.



Ännu hade varken Ramonas vän, Theo, eller hennes kusin, Robert, upptäckt att Ramona var spårlöst försvunnen. De var som uppslukade av miniutställningen, om kriget 1808-1809, som fanns på färjan mellan Sverige och Finland. I utställningen ingick en hel del olika vapen och kanonkulor.



Efter ett tag, när Robert började få nog av alla gamla saker, vände han sig om för att föreslå Ramona att de skulle hitta på något annat. Han såg inte skymten av sin kusin och blev lite förbryllad. Hon hade alldeles nyss stått precis bredvid honom. Vart hade hon tagit vägen?



Kimseliusfan recenserar kort!:
Väldigt, VÄLDIGT beroendeframkallande!

Vad tyckte ni om dagens inlägg? 

( Väldigt kort, jag vet) 

Bara för att dagens inlägg var  kort, så blir imorgons längre, tro mig!

För att då så är det dags för Kinesiska draken!

Kram

Linda

Vill du hålla dig uppdaterad av Fanbloggen?

Då ska du kommentera detta inlägg, så får du ett mejl varje gång det läggs upp ett nytt inlägg!
Kommentera med din Email-adress, men tänk på att inte skriva @ -tecknet..
Spammare hittar den  då, och det kommer en MASSA skräppost!.. om du inte vill skriva den här, så skika in den till Kimselius(.)hotmail.com

(.) = @

Ha det bra ! 
Kram
Kimseliusfan

Baksidetext Theos Pompeji

En fascinerande bok om Theos liv i Pompeji, som vävs ihop med romartidens historia. Här får du följa de dramatiska händelser som formar Theo till den person han är när han möter Ramona. En bok fylld av nervpirrande äventyr i väntan på vulkanutbrottet som förintar Pompeji.




En fängslande historia, där ödet spelar en stor roll.

Baksidetext på Boudicas strid mot Romarna!

Kelternas drottning Boudica ger order om strid. Theo och Ramona vet vad som kommer att hända och försöker hindra henne, men stoppas på ett mycket brutalt sätt. Den här gången blir tidsresan till Britannien en mardrömsupplevelse som aldrig verkar ta slut.

En ny spännande berättelse som utspelar sig under Romartiden.
Ännu ett fulländat äventyr om Theo och Ramona.



.....

Kim vill börja skriva på den 3;e Kimberlie-boken! ;

Detta är en hälsning från Kim på hennes hemsida : '
Hej alla läsare!




Är så glad över alla positiva kommentarer om "Kimberlie - Ett nytt liv". Blir så sugen på att göra färdigt 3:e boken i serien, men måste avsluta Boudica och Theos Pompeji först... Vet att ni väntar även på dem.



Kramisar från Kim, 6 mars 2010

 
Jag kan bara säga, att jag längtar till Theos pompeji och Boudicas strid mot romarna!
 
Ha det så bra!
Kram Linda

Måste bara säga HERREGUD!

Ja, för alla er som har längtat efter en bok, i kanske 3 dagar, ( men det har känts som 3 ÅR!) , vet exakt hur det känns när man  har den i handen, luktar på den, bläddrar igenom den.. Och sedan.. Det bästa av allt:
Att man borrar ner näsan i den och börjar läsa.. ahh.. Det är vad man lever för... eller vad säger ni?

Okej, som ni nog har förstått, så har jag läst ut Kimberlie-ett nytt liv!
Jag höll den i händerna vid ungefär 7, halv 8.
Det är verkligen vannsinigt vilken känsla det är att få Kims böcker i handen..
Känslan går  Inte att beskriva med ord...
Och när man läser boken... herregud vad det bubblar inombords då..
Är det bara jag som har denna känslan?
Jag som hade bestämt att jag skulle ta det lungt med läsningen, läsa 4 kapitel per dag..
Men samma sak hände som med alla andra av böckerna..
Jag läste, sida efter sida.. Till slut när jag kollade, så  var jag på 14:e Kapitlet.. 10 för många..
Men jag läste på, och när jag bytar sida, så står det plötsligt
" Faktadel för vetgiriga"...
"Gud vad snabbt det gick.." tänkte jag,
Nu är det 5 månader kvar till nästa känsla....
Kram
Linda

Dagens bok är...:

Svarta döden...

Bakrundstext;

Det är Pestens år 1348 i Florens. Pesten utplånar allt i sin väg och lämnar byar och städer öde. Det är en ohygglig katastrof som drabbar Europa.

Theo och Ramona förflyttas i tiden och hamnar mitt i den pestsjuka staden. Där träffar de Minette som bär på en stor hemlighet. När hon till slut avslöjar den för Theo och Ramona, är det något så fruktansvärt att de knappt tror att det är sant. De inser att de måste ta sig därifrån så fort de kan. Deras flykt gör att de till slut står öga mot öga med Svarta Döden.

 

Egna ord;

Oj, herregud...

Jag minns att när jag läste denna, så gick det kalla rysningar längst med min ryggrad..

Jag kan säga att den är VÄLDIGT ryslig, och eftersom att det känns som om man står bredvid, och kollar, så börjar man rysa ännu mer!Usch,usch, USCH!

Men bortsett från det, så är det en VÄLDIGT bra bok.

Jag rekommenderar den VERKLIGEN , min bror läste den ( han läser ALDRIG)

och han satt som fastklistrad.

Denna,det glömda kriget och Giljontinen är dem som man ryser mest till..

Men som vanligt, så sitter man fast klistrad och sträckläser..

Jag minns att när jag skulle åka i några timmar i bilen , så hade jag INGENTING att göra...

Det ar fortfarande 5 timmar kvar, så att jag tog upp boken, och började läsa. En sekund senare var vi framme ... Men även om vi var framme, och skulle gå någonstans, så ville jag inte gå. Jag ville läsa den.. Hela resan hade jag suttit med näsan i boken.. Till sist var jag klar med den, men jag tänkte att, nu kan jag äntligen njuta, men nej, det kunde jag inte.. Jag ville läsa Snapphanar, sedan Giljontinen, sedan Riddarsvärdet. Man kan inte släppa dem!

 

Recensioner:

"...griper tag i läsaren, som inte kan låta bli att bry sig om personerna och om hur de ska klara sig... Svarta Döden är den bästa av de sex böckerna om Theo och Ramona." BTJ, lektör Thomas Storn.

"Det märks att Kimselius gjort en omfattande research inför den här boken vilket gör att miljöer och händelser känns obehagligt trovärdiga. Språket flyter fint och spänningen hålls på topp genom boken. Liksom tidigare böcker av Kimselius kommer säkert också denna bok att lånas ut flitigt." Biblioteket i Focus, Bibliotekarie Ulrika Thorbjörnsson.



"Kim Kimselius gör ingen läsare besviken... Man kan inte lägga den ifrån sig." Blekinge Läns Tidning, Hanna Josefsson.



"Realistisk fantasy - eller fantastisk realism? Kvällspostens reporter Bengt Eriksson fascineras av Kims tidsresor för ungdomar i alla åldrar."



Kimseliusfan recenserar kort:
 
Obs! Väldigt Beroende frammkallande!
 

Följ med Kim till Florens!

Här ser du bilderna som inspererade Kim!

 

 

 

Smakprov!
"Titta, Ramona!" sa Theo och sträckte ut sina handleder framför henne.




Ramona såg ned på de smutsiga, blodiga händerna och anade först inte vad det var Theo ville visa henne. Sedan såg hon det… de små, röda loppbetten!



"Åh nej! Theo!" utbrast hon förskräckt, för även hon insåg vad det innebar.



"Jag har haft en fruktansvärd huvudvärk ända sedan jag vaknade på likhögen inne i staden. Jag trodde det berodde på slaget jag hade fått i nacken. Men… men tydligen är jag smittad", sa Theo och spärrade upp ögonen, samtidigt som han drog ett häftigt andetag när han insåg vad som skulle hända honom.



I sitt inre såg han alla de döda han vaknat bland, alla blåsvarta tungor som stack ut, alla blåsvarta kroppsdelar, de stora, variga bölderna, stanken… Han skulle komma att hamna i en omärkt grav, tillsammans med hundratals andra. Han skulle…

Theo ville inte tänka tanken till slut. Han svalde ljudligt.



"Vad är det?" undrade Minette, som såg Theo och Ramonas förskräckta miner och förstod att det inte enbart berodde på det hemska som utspelades framför dem.



Theo visade henne loppbetten.



"Åh, sådana där har jag massor", sa Minette och drog upp klänningsärmarna och visade henne.



Båda hennes armar var fulla av röda loppbett. "Minette!" flämtade Ramona.



Men Minette bara skrattade ett ihåligt glädjelöst skratt.



"Alla har loppbett, det går inte att undvika, loppbett har jag haft hela livet. Du ska se att du också har loppbett", sa Minette.



Ramona vågade inte se efter. Om hon inte hade sett några bett kunde hon inbilla sig att hon inte blivit biten, att hon inte fått smittan, att hon inte skulle d… Så mindes hon att det hade kliat på ryggen under natten. Det hade varit så enkelt att lyfta upp t-shirten och be Theo eller Minette att se efter om där fanns några loppbett. Men så länge hon inte visste, då kunde hon fly från det faktum att även hon skulle bli levande bränd eller begravd i en massgrav. Men först efter att ha upplevt pestens fasansfulla plågor.



"Vad gör vi nu?" sa hon, utan att säga något om sina farhågor om att även hon var biten.



"Det bästa är om du ger dig iväg ensam", sa Theo. "Så att vi inte smittar dig!"



"Theo!..." utbrast Ramona.



Han visste att hon aldrig skulle lämna honom, men han ville inte att hon skulle dö för hans skull, så han var påstridig.



"För en gångs skull kan du väl lyssna på mig och göra som jag säger", sa han med myndig röst.



Ramona såg förvånat på honom. Han hade aldrig låtit så arg och bestämd mot henne tidigare. Hon förstod att han aldrig skulle ge sig ifråga om ifall hon skulle stanna eller ge sig av. Hon var tvungen att få visshet. Hon drog t-shirten över huvudet, vände ryggen åt Theo och sa:



"Vad ser du?"



Inte ett ljud hördes, varken från Theo eller Minette. Ramona drog ned t-shirten igen och vände sig mot dem igen.



"Nå?" envisades hon.



Theo nickade och Minette såg sorgset på henne. De behövde inte säga något. Ramona förstod ändå. Det som hade kliat under natten var loppor som hade kalasat på henne. Även hon hade smittan i blodet. Även hon skulle dö.




Vad tyckte ni om dagens inlägg?
Kram
linda


Imorgon är Dagens bok;

Det glömda kriget 1808-1809! 



 

Dagens bok är..:

Tillbaka till Pompeji!

Inledande ord:

Tillbaka till Pompeji tror jag är den kändaste, det står mest saker om den, den får flest sökningar på Sökmotorer. Den har också blivit översatt till en massa språk. Hur kan det komma sig? här är lite tankar:

• 
  
  Det är den första boken
• 
  
  Den slog Kim igenom med, 11.000 exemplar på en vecka! ( mer om detta, ser du under)

Självklara saker faktist.. Ialafall, som ni förstår, så kommer detta inlägg vara längre , Så... Njut till Fullo!

Ps. Som du kanske vet, så är den bild ovanför här, den omarbetade versionen på Tillbaka till Pompeji, den är utgiven på Roslagstext förlag , inte på B.Walströms som den första versionen som kom ut 1997. Såhär ser den första versionen ut:

DS.

Baksidestext;

Förskräckt stirrar Ramona på Theo, plötsligt är allt en mardröm.

Ramona är på skolresa till ruinstaden Pompeji. Hon mår dåligt av gipsavtrycken av dem som dött i vulkanutbrottet som utplånade staden. Hon sätter sig ner för att vila och somnar.
När Ramona abrupt väcks ser hon ett levande Pompeji. Ramona inser att hon blivit förflyttad i tiden till Pompeji, före vulkanutbrottet! Hon blir jätterädd. Hon vet att staden kommer att utplånas, alla människor kommer att dö, även hon och Theo, om de inte tar sig därifrån i tid. Men hon vet inte när vulkanen kommer att förinta staden, om hundra år, om tio år eller om tio minuter…

"Äntligen är den här ! Den efterlängtade omarbetade nyutgåvan av succéboken "Tillbaka till Pompeji". Debutboken som Kim M. Kimselius gjorde dundersuccé med julen 1997." 

Egna ord;

Jag måste bara börja med att säga, att denna var livräddaren när jag var sjuk. Min Bästis Roxana ( som driver Kims Bok blogg, se den här ) lånade ut den till mig. En dag när jag var sjuk, började jag läsa den. Och jag var HELT fäst! jag ville ha mer! dem är så beroende framkallande ! Jag läste alla böckerna på, ja, vad kan det vara? 1-2 veckor! Jag minns när jag träffade Kim för första gången. Mitt hjärta galopperade kan jag säga! Det var andra gången för Roxana, men hon var lika nervös som jag. Nu några gånger efter att ha träffat henne, så känner vi oss lika nervösa, jag tror att det aldrig kommer gå över.

Ialafall, tillbaka till Tillbaka till Pompeji, Wow! 4 `Till´ i en mening, jag kan säga att det inte var meningen.. oj , 2 mening i, äsch. Åter till boken:

Jag måste säga att den höll mig fast genom hela boken pågrund av spänningen. Man vet ju att det kommer hända, Vulkan utbrottet.. Men man vet inte när! Jag älskar i slutet när Theo kommer ut ur bagariet , läs mer om detta i boken!För att jag tänker inte avslöja det ialafall!  

( Okej, kanske inte en mening, men ni förstår..) 

Herregud vad hennes klass måste ha varit förvånade när dem såg Ramona krama om en kille med en massa sot på sig. " Var kom han ifrån?" hade gått igenom mina tankar.. eller vad säger du? 

Min favorit karaktär i boken, är självklart ( förrutom Theo och Ramona) Romulus. Han är verkligen, verkligen så himla go! I vissa böcker, så tänker Theo tillbaka på tiden innan han träffade Ramona. Hur mycket han saknar sin familj, alla sina vänner, ja allt. När man tänker sig att gå i hans skor , ( såna tankar frambringas i böckerna) så känns det ´verkligen i hjärtat.. Man kan inte berätta känslan med ord.. Men jag är glad att Ramona finns där vid hans sida, hon förgyller hans vardag.

Men några tankar kom upp när jag läste boken, vad hade hänt om hon inte hade träffat Theo? var skulle hon ta vägen då? skulle en annan person följa med henne på sina tidresor i böckerna efter Tillbaka till Pompeji? (om hon ens skulle komma levande därifrån..) Men om hon nu träffade Theo ( som i boken) och han inte kom ut ur bageriet, om han inte hade klarat sig.. hade det kommit Jag är ingen häxa då? eller Faraos Förbannelse, Den gömda Inka staden etc.? Jag tror inte det, vad tror du? 

Jag har en massa favorit delar i boken, men en av mina favoriter är när Ramona försöker att förklara alla våra nu-tids saker. Som tillexempel Flygplan ( som en åsna med vingar? ) Jag log och skrattade till den delen. Jätterolig!

Jag tror nog att jag kommer gråta när jag läser Theos Pompeji , eftersom att vi kommer läsa om Romulus och alla andra döda..

Recensioner;

"Kims böcker väver samman historiska fakta med en riktigt riktigt spännande berättelse! ... Just den här boken har en glöd som fångar känslan i Pompeji. Den tar dock slut alldeles för fort!" TI

"Har Blekinge fått sin egen Astrid Lindgren? Efter Kim M. Kimselius debut kan man börja undra." Blekinge Läns Tidning.



"Levandegör historisk miljö... Beskrivningen av personer och omgivning är mycket levande..." Bohuslänningen, Alva Strånge.



"Bok som gör dig klok... Ett kul sätt att lära sig..." Mitt Livs Novell



"Vilken succé! Kim M. Kimselius debutbok 'Tillbaka till Pompeji' har sålt i många tusen exemplar." Hemmets Journal, Kristina Olsson.



"Den här boken är jättebra! Spännande, rolig, sorglig och lite hemsk - precis som en riktigt bra bok ska vara!" Allers



"Spänningen växer genom oväntade vändningar..." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman.



"Årets mest framgångsrika svenska ungdomsbok 'Tillbaka till Pompeji'." Smålandsposten, Ann Cathrin Bloom.



"Detta är debutboken som Kim M. Kimselius gjorde dundersuccé med julen 1997 och gav henne smeknamnet 'Blekinges Astrid Lindgren'."

Suceè :

Tillbaka till Pompeji slog igenom med 11.000 sålda böcker på en vecka. Medens en ny författare bara säljer 100-200 PER ÅR! 

Internationell: 

 Den har kommit ut på Serbiska, spanska,finska,isländska, norska och självklart Svenska.

Här är omslagen:

Serbiska:

Spanska ( jättefint omslag!)

Finska:

Isländska:

Norska:

Det är bara den Finska och spanska som har eget omslag.

Jag tycker att allihopa är lika fina, allas text är suveräna! och det är ju det man köper boken för ju!

Jag tvivlar inte på att böckerna kommer erövra världen och bli film.. Eller vad säger ni?

Smakprov! ;

Smakprov kan du läsa här 

Fanmade Trailer:

 

Bilden som inspererade Kim:

Efter att Kim sett detta gipsavtryck, bestämde hon sig för att rädda hunden. Därför skrev hon boken "Tillbaka till Pompeji".

Hunden finns också med i Tillbaka till Pompeji, detta är Pluto.

Ordspråk:

Bästa sättet att behålla en vän, är att själv vara en.

Nästan alla mina vänner har läst denna bok, någon har både jag och Roxana tipsat, men dem allra flesta har hittat boken själv. Dem tycker att den är fantastisk också! 

tillexempel en tjej i min klass som jag tipsade boken om, ville låna jag är ingen häxa, vilket jag kände var roligt! 

Nyheter:
”Aftur til Pompei” blev utsedd till en av årets fem bästa utländska ungdomsböcker 2009 av bokhandlarna på Island. (”Tillbaka till Pompeji” utkom på isländska sista veckan i oktober 2009.)

Jag hoppas att ni har gillat dagens Bok-inlägg! 

Kram 

Linda

  

quiz om kim!

http://www.vetgirig.nu/quick.php?no=11438&quiz=Kim-M-Kimselius/
Men kom ihåg att denna gjordes 2007! Glöm inte det...

JAG LIGGER TVÅA! , TVÅA! PÅ LISTAN!

Bloggen ligger tvåa på Bloggtopplistan, är det bra eller? ;-)
http://www.topblogarea.se/litteratur/

Angående Faraos förbannelse som var dagens bok:

Jag hittade denna artikel om Tutankhamun:

"Så föddes myten om ”faraos förbannelse”För 75 år sedan upptäcktes Tutankhamuns grav, en av detta århundrades största arkeologiska händelser. När en av de inblandade strax därefter avled kom rykten i svang om ”faraos förbannelse”.




Den 6 november 1922 skickade den brittiske egyptologen Howard Carter följande telegram från Konungarnas dal till sin uppdragsgivare lord Carnarvon: ”har äntligen gjort underbar upptäckt – stop – en storslagen grav med orörda sigill – stop – har täckt över den samma till er ankomst – stop – gratulerar – slut” I ett mindre, ännu orört område framför Ramses VI:s grav hittade man efter 15 års mödosamma och oerhört kostsamma utgrävningar i området en uthuggen trappa i klippan. Denna ledde ned till en grav med hittills obrutna sigill.



Redan den 26 samma månad kom lord Carnarvon till Egypten och arbetet återupptogs. När man gjorde ett hål i den förseglade dörr till vilken trappan ledde, frågade Carnarvon: ”Kan ni se något?”



”Ja, underbara ting – underliga djur, statyer och guld, överallt glittrar det av guld”, svarade Carter.





Graven proppfull med föremål
Detta var början på ett långt och mödosamt arbete med att plocka ut och dokumentera alla föremål i graven, inalles dryga 5 000. Det mest kända fyndet, porträttmasken av guld, framkom först efter mer än ett år.
Graven var bokstavligen proppfull med föremål, inte bara tillhörande Tutankhamun utan även andra faraoner, och mycket låg i en enda oreda på golvet. Här fanns hela möblemang med stolar, bord och sängar; kistor och lårar fyllda med saker, till och med hela vagnar. Den torra ökenluften utgör ytterst goda bevaringsförhållanden; man hittade föremål i trä, textilier – till och med blommor från begravningen. I dag kan dessa fynd beskådas i Egyptiska museet i Kairo.
Vad man hade funnit var en grav, som i och för sig råkat ut för gravplundrare, men som förseglats på nytt under faraonsk tid. De flesta föremålen fanns således kvar. Så gott som alla gravar i Konungarnas dal har varit helt, eller till stora delar, plundrade när de påträffats. De skatter och rikedomar som förts bort under årtusendenas lopp torde överträffa självaste Krösus fantasi. Det faktum att i det närmaste allting återstår är det som gör Tutankhamuns grav så unik. Av sigill och inskriptioner kunde man utläsa att graven tillhört Tutankhamun (cirka 1358–1339 f Kr). Denne var en historiskt sett mycket intressant person. Han var efterträdare och möjligen även son till den store religiöse reformatorn Akhenaton.
I 75 år har detta fynd fascinerat och förundrat människor världen över. Man kan utan tvekan hävda att det är en av vårt århundrades viktigaste arkeologiska upptäckter.
Påverkade arkitekturen
Det är emellertid inte bara på grund av att man har fått en inblick i den egyptiska historien för mer än 3 000 år sedan som fyndet är så intressant. Dess påverkan på sin samtid – 1920-talet – saknar också motstycke.
Efter återfinnandet av Tutankhamuns grav drabbades världen med pressens benägna bistånd av en fullkomlig ”Tutankhamun-feber”. Utgrävningen följdes med spänning i tidningar och tidskrifter. Klädmodet och arkitekturen inspirerades av egyptiska förebilder. Varor, allt ifrån sötsaker till symaskiner marknadsfördes med hjälp av sfinxer och mumier.I den veritabla bokflod som vällt över världen sedan upptäckten av Tutankhamuns grav, har det spritts en häpnadsväckande flora av myter, för att inte säga rena lögner, kring frågan om ”faraos förbannelse”. Detta rykte uppstod i och med lord Carnarvons död den 5 april 1923.
Sanningen är den att han, som brukade vistas i Egypten på vintrarna som konvalescent efter två svåra bilolyckor, dog av ett infekterat myggbett. Emellertid kopplades hans död samman med en inskrift på ett ostrakon (en keramikskärva) som Carter hittade i förrummet. Inskriften löd: ”Döden skall med sina vingar slå den som stör Faraos ro.”
Redan under antiken utgjorde gravplundring ett omfattande problem, och det var i ett försök att hålla tjuvar borta som man skrev (i de allra flesta fall förgäves) förbannelser på olika föremål i gravarna.
Dominic Ingemark är doktorand vid klassiska institutionen i Lund."

Källa 

Dagens Bok: Faraos förbannelse!

Faraos Förbannelse:

Dagens Bok blev Faraos Förbannelse!

Baksidstext:

" Djupt nere i en faraos grav i nutidens Egypten händer något märkligt. Ramona lägger händerna över två hieroglyfer på gravkammarens vägg, uttalar en ramsa och i nästa stund upptäcker Theo förvånat att Ramona är försvunnen. Ramona har hamnat i ett mörkt, kallt och kusligt utrymme. Hon ångrar sitt tilltag och försöker komma tillbaka till ljuset och Theo. Men hon misslyckas. Skälvande slår Ramona armarna om sig och försöker hålla paniken borta.

Theos sökande efter Ramona för honom på en resa genom tiden, längre bort än han någonsin vågat drömma om, till cirka 1323 före Kristus födelse och farao Tutankhamons rike. En tid av makt, överflödande rikedom och intriger. Där väntar många fler faror än Tutankhamons förbannelse på Theo och Ramona. "

Egna ord:

Faraos förbannelse är ( Även om det låter tjatigt) en av mina favorit böcker!

Igår var jag väldigt ivrig att skriva detta inlägg! men jag var tvungen att vänta, annars är det ju inte lika roligt, eller hur?

Men ialafall, angående boken:

Genom hela boken, så är det spännande, men endån ledsamt. Mitt hjärta sjönk när Tutankamon dog.. Jag kände samma iver som Ramona, att han inte skulle dö. Han var ju så ung och en så fantastisk människa!

Men ingen kunde ju stoppa det! Kim har en tendens att få Ramona och Theo att passera varandra , utan deras vetskap..

När Theo blev nerslagen blev jag riktigt orolig,

" Var ska han ta vägen?!" orden forsade genom mitt huvud när jag läste det..

jag minns att när jag läste den, så var jag på semester , Där man gjorde en MASSA saker hela tiden. Men jag sprang alltid tillbaka till rummet och läste mellan Pauserna. Ibland missade jag någon aktivitet pågrund av att jag var så fast!

När jag läste faraos Förbannelse, trodde jag faktist att Svart-magiken som verkade vara efetr Ramona, skulle döda Tutankamon. Men nej, hans närmaste dödade honom..

Jag blev riktigt förbannad på dem! hur kunde dem göra det?!

Men den är endån Väldigt,väldigt bra! 

Recensioner:

"Bokens styrka är den intresseväckande, faktamässigt tillförlitliga beskrivningen av den forntida egyptiska sociala och geografiska miljön. Författaren väver samman de historiska faktauppgifterna med en flödande berättarfantasi som hela tiden håller läsaren fängslad." BTJ, lektör Lars Rask.

"En rafflande bok, välskriven med stark närvarokänsla." Blekinge Läns Tidning, Johanna Rundgren.

"Att göra historien tillgänglig så här och låta den gripa in i dagens verklighet, skapar intrycket att världen är gemensam och att det liv vi lever idag har bred förankring." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman

Smakprov ur Faraos Förbannelse:

Sakta reste Ramona sig upp, stålsatte sig för det väntande mörkret och öppnade ögonen. Det var kolsvart omkring henne. Hon kämpade med gråten och lyckades till slut tränga tillbaka den. Sedan började hon leta sig vidare i graven.

Trevande kände Ramona utefter väggen för att hitta utgången. Hon fann en dörröppning och ramlade genast handlöst nedför en trappa.
”Men här fanns ingen trappa!” utbrast Ramona förvånat och gned sitt ömmande knä.
I nästa stund tystnade hon och stirrade stelt ut i mörkret. Ett fladdrande ljussken kom sakta närmare. Hjärtat bultade vilt igen.
Ramona tänkte snabbt igenom de alternativ hon hade att välja på. Antingen hade strömmen gått och hon hade kommit vilse i graven på något sätt. Därför gick en guide omkring med ficklampa och såg efter om det fanns turister kvar nere i graven, eller så hade hon, åh hemska tanke, förflyttats i tiden utan Theo.
Ficklampors sken fladdrar inte, tänkte Ramona.
Även om Ramona inte gärna ville medge det, insåg hon, att den naturligaste förklaringen var, att hon hade förflyttats i tiden. Den som kom kunde vara en vakt som undersökte graven efter inkräktare. Hon måste gömma sig! Men var? Här fanns bara släta väggar och pelare. Försiktigt kröp hon bakom en av dem och kikade fram mot ljuset.
Mörkret kändes inte lika tryckande när skenet från facklan lyste upp rummet. Pojken som steg in var endast iförd ett höftskynke. Hans överkropp glänste mörkbrun mot henne. Han var i hennes ålder. På huvudet bar han tecknet för sin gudomlighet, den huggande kobran! En faraos tecken!
En förvånad flämtning for ur Ramona innan hon hann hejda den. Pojken stannade, lyfte facklan över huvudet och såg sig sökande om i rummet.
”Vem där? Stig fram!” sa han uppfordrande med myndig röst.
Han visade inte minsta tecken på rädsla. Ramonas ben skälvde däremot där hon satt, osäker på om hon skulle svara eller inte.
När pojken inte fick något svar började han gå runt i rummet för att lysa upp vartenda skrymsle. Han kom närmare pelaren där Ramona satt gömd. För en sekund funderade hon på att smyga över till nästa pelare, men det var för sent. Mörkret runt henne lystes upp och hon satt som i en ö av ljus.

Roligaste delen:

Den roligaste delen är endån Turisterna på bussen som har sett Ramona försvinna :

" Ja, men det jag säger är ju sant! " upprepade en rundnätt äldre damargt

" det vill du få mig att tro" fnyste hennes tjocke svettiga man.

---------

" ja, vad hände sen?" frågade mannen

" Jo, sedan hände precis det som din fru påstår.Sekunden efter att flickan mumlat orden såg hon plötsligt skräckslagen ut och strax därpå var hon försvunnen"
Den äldre damen log brett och daskade till sin man på armen .
" Där ser  du! jag har inte blivit tokig!"
" Det är kanske fler än du som har fått solsting idag" mumlade mannen lågt.
" Vad sa du?" röt hans hustru
" Ingenting käre du, ingenting! "

Jag började faktist skratta åt det kapitlet.. Även om jag verkligen ville att Theo skulle lyssna på samtalet..
Varför, får du läsa i Boken!

Kim har alltid ordspråk i sina böcker här är Faraos Förbannelsens:
Hederliga män är de mjuka behagliga kuddar på vilka skurkar vilar sig och blir feta.

Tutankhamon:

Vad tycker ni om dagens inlägg?
Kram
Linda

Lite ledtrådar till handlingen för dem nya Böckerna!

Kimberlie-ett nytt liv;
Om man avlägsnar alla faror, skulle livet bli fruktansvärt trist.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Theos Pompeji:
Vad tiden dig gav må du ge igen, blott det eviga bor i ditt hjärta än.

Boudicas strid mot Romarna:

Tiden avslöjar allt.

Hur långt är ni i nya Kimberlie-boken?